söndag 14 september 2008

Ett ögonblick ..

100 sidor, 72 minuter och ett oräkneligt antal tårar senare slog jag ihop boken och la den på hyllan. När en bok på 500 sidor tar slut känner mig sig nästan lite tom. Man har på något oförklarligt sätt levt någon annans liv genom boken eller snarare skaffat sig en eller flera vänner. Mitt i allt finns det ingen chans att fortsätta denna vänskap som precis börjat rotat sig. Likadant med filmer. Hur många gånger du än sitter och ser samma film så får du inte följa personerna något längre än där filmen slutar. Mitt botemedel mot denna tomhet är att direkt börja på en ny bok. För mig fick det bli Paolo Coelho - Elva minuter. Jag har höga förhoppningar på denna bok och om Paolo skriver lika underbart och uttryckande som han alltid gör så finner jag det svårt att kunna bli besviken.

På tal om någonting helt annat. Idag hittade jag en sida som pusslar ihop ord till andra ord. Vad meningen riktigt är vet jag inte, men vad spelar det för roll egentligen? Hemskt underhållande ändå, tycker jag.
Här sitter jag uthålligt och väntar på middagen för att sedan inse att jag är ensam hemma och spisen står lika tom och kall som den brukar göra. Måste styra upp detta!

6 kommentarer:

kommunistbella sa...

Den där sidan var rolig. Jag sökte på 'korpulent' (bra med vuxna ord jag inte vet vad de betyder) och fick fram 'turken pol' hahaha :D

Jenny sa...

Jag sökte på 'söt kanin' och fick fram 'tinas kön' . Brutalt!

85 kvadratmeter hus sa...

Det är ett bra botemedel, alltså att börja med en ny bok. Men ibland är det lite svårt att bryta med dom där vännerna från förra boken. Fast det går oftast över rätt fort.
/K

Jenny sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jenny sa...

K, du har så rätt. Ibland försöker jag omedvetet få med de gamla vännerna i den nya boken, fast efter ett tag får man ge upp. Ifall jag läser en riktigt fin bok blir jag ofta hemskt ledsen då den är slut. Den har liksom legat på soffbordet (inte för att jag har ett sådant, men du förstår grejen) under en lång lång tid och alltid funnits där när man behövt någon. Efter 'Tillsammans är man mindre ensam' läste jag inte något på väldigt länge, för den var så oerhört fin och satt kvar i min hjärna väldigt länge.

Vincent sa...

Det är därför man inte läser böcker, när ni hörde "alla böcker är av ondo" borde ni tagit det på allvar, inte skrattat bort det!

Men nu är det väl försent och ni är dömda att förevigt fortsätta läsa böcker, för att glömma den förra. Nej, tacka vet jag tystnad och tomma sidor.