Han snurrade runt i ett hav av moln.

Idag har det varit så varmt att man nästan dog. På riktigt. Nu ska jag iväg till Malin och hitta på lite busigheter, men så här har min dag sett ut än så länge :

29/5

Jag är så så så trött. Har jobbat en himla massa och även gått skola. Det känns som att mitt huvud ska ramla av och bryta min nacke i fallet. Så tungt är huvudet. Men det är ju bara fredag en gång i veckan, så ligga hemma har jag inte tid med. Dessutom är ju detta "friheternas dag". Aldrig mera läxor, aldrig mera skolångest och aldrig mer jobb på badhuset. Nåväl, inte på några år i alla fall.
Legen - wait for it - dary!

Idag i bilen på väg hem från jobbet så var Rix Fm påslaget.

- Heeeeeej, vart ringer du ifrån?
- Linköping.
- Och hur är läget i Linköping då?
- Njaa, sådära ..
- Jaså? Vadådå?
- Alltså .. Jag har inte knullat på länge.

Jag funderar fortfarande på vad tjejen ville åstadkomma med detta svar. Det lär vi aldrig på veta. Nu ska dock jag iväg. Ha en fin fredagskväll!

"Our church is at war."

Kom hem från bion för ett tag sedan. Änglar&Demoner.Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är så himla besviken att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Nu har jag dessa åsitker just för att jag precis har läst boken. Har man inte läst boken kansk filmen är bra. Vad vet jag? Jag ska försöka att inte avslöja något, men om du verkligen inte vill veta något alls, sluta läsa nu.

Tänk dig att en bok blir film. Boken är kanske något av det smartaste du har läst. Jag säger inte bästa, men smartaste. Och väldigt väldigt bra. Den innehåller allt. Du vet på en gång när boken blir film att alla fina detaljerna inte kommer att vara med. En film hinner inte med det. Det du Inte förväntar dig när du sätter dig i biosalongen är en total förändring. Tänk dig att du plockar bort hela kärlekshistorien, det viktigaste familjebandet, viktiga karaktärer och intressanta detaljer. Tänk dig även att du byter namn på de flesta inblandade, låter vissa som enligt boken skulle dö att leva och ändrar saker som gör Änglar&Demoner till just Änglar&Demoner. De kallblodiga och galet genomtänkta morden och mordförsöken är nu gjort till ett pistoldrama och smärre explotioner a lá Mission Impossible. Trots att filmen är 136 minuter lång hinner den inte bygga upp en endaste uns av medkänsla för huvudpersonerna eller någon annan heller för den delen.

Boken kan dock beskrivas med ett ord : Briljant. De sista 300 sidorna gick jag omkring med konstant magont för att jag var så nervös inför hur allt skulle gå. Jag låg uppe till fem för att läsa för att det helt enkelt inte gick att sluta. Boken är så galet mycket mer än filmen. Läs den, snälla.

Thanks for the memories.

Idag bjöd jag över Malin på Tacos-lunch. Sedan andrahandsfyndade jag en stund i öjbyn för att efter det dansa till fall out boy i mitt vardagsrum. Somnade som en stock i sängen och vägrade kliva upp på tre timmar. Nu ska jag cykla iväg till Jonsson och tvinga med henne ut på farligheter (eller helt enkelt se film i hennes soffa, det vet man aldrig). Ikväll blir det Bio med Elin. Vi insåg att man nästan alltid går på bio på helgen, så ikväll är det torsdags-bio som gäller. Vi ska se Robert Langdon kämpa mot brödraskapet Illuminati. Spännnande!

Och på tal om inget ; Såhär snygg var Kate Winslet i förra ELLE. Jag dog lite när hon låg på köksbordet. Och nu blev jag sugen på att se Finding Neverland. Helst alldeles jättebums.

"Hur många ..?"

Om alldeles för få timmar ska jag vakna, så jag antar att det är dags att börja gå och lägga sig. Jag vill läsa en bok men har ingen som verkar bra i närheten. Istället ska jag ligga och läsa frågorna och svaren från Geni, ett frågesportspel. Jag älskar frågesporter och oviktig fakta. Sedan har folk alltid sagt att jag är underlig, men det är väl sådant man får acceptera.

525 600 minutes.

I torsdags firade jag och Jeskan ett år som vänner. För exakt ett år sedan började vi prata och tjohej vad fort det gick innan vi var på festival, grillade och söp oss fulla.

Vi firade med att sitta vid vattnet och äta galet goda muffins som Jeskan bakat. När kylan smög sig på åkte vi hem till henne och såg på cocobäng i hennes säng.

Jeskan är en sådan som älskar att vika pappersbåtar och andra pappersvikningar (hon ska lära mig att göra origami-fåglar någon dag, yay). Hon har även väldigt bra musiksmak och gillar mintglass. Bonde söker fru är ett av hennes favoritprogram och hon skrattar roligt. Annars så älskar hon svensk film. Och jag älskar henne.

I will pick you up..

I fredags var det fest hos en viss Julia. Det dracks vin, sjöngs till Broder Daniel och Moto Boy, dansades bäverdansar och pratades i soffan. Alla bilder är tagna med Julias kamera, men vem som tagit bilderna vet man egentligen inre riktigt. När vi begav oss till stan fick kameran stanna hemma, och jag tror att berättelsen slutar där också. Vissa saker gör sig bättre osagda. Fin fin kväll i alla fall. Såhär såg kvällen ut :

Julia och Carro satte på sig guldtjärnor. Woppah!

Jag var, uppenbarligen, gladare än på länge.

Värdinnan i egen hög person.

De som inte riktigt kan behärska vinglas får ha muggar istället. Dock vet vi ju alla att Erica också borde ha haft en mugg. Fast denna kväll krossade hon inte ett vinglas. Jag känner mig som en stolt mamma.

Finns inte mycket mer att säga nu ..

Igår var jag och drack vin med fina tjejer. Sedan gick vi ut och dansade tills klockan blev mitt i natten. Det såg ut ungefär såhär :

Söndag.

Jag är irriterad. Jag har gjort en film från gårdagen, men den går inte att lägga upp på bloggen. Jag har bytt till firefox, tagit bort blockeringar och allt som det står att man kan pröva göra. Det är nog gud som inte vill att denna film ska vara för allmän beskådan. Surt, sa räven.

Pardon me.

De senaste tre dagarna har varit alldeles fantastiska. Nu på eftermiddagen återhämtar jag mig med att ligga i sängen och läsa, för kvällen ska också bli fantastisk. Det är planen, i alla fall. Bilder kommer senare ..

Och idag saknar jag London så galet mycket.

Here comes the sun.

Jag har precis legat i trädgården och läst sisådära hundra sidor av boken. Nu ska jag iväg till Sandra och äta glass på hennes studsmatta. Det hade varit gott med jordgubbar också. Åh. Och vet ni? Om inte allt för länge så växer det jordgubbar i trädgården. Hur bra är inte det?

Bildkälla.

"I wish I had been your first.. "

Insåg idag att det var hemskt länge sedan jag var inne på Postsecrets. För er som inte gått in där tidigare är det en sida dit människor från hela världen skickar anonyma bekännelser. Det är spännande att läsa om folks hemligheter, även om man inte vet vem det är. Ibland känner man medlidande, ibland avsky och ibland känner man bara igen sig så mycket att man kan börja fundera på om man skickat in det själv i sömnen. Gå in här och kolla igenom lite hemligheter. Två av veckans löd såhär :

We'll meet again. I just know it.

- Jenny, ska inte du vara med de andra tjejerna, och leka du med?
- Men jag trivs mycket bättre här, där jag kan lukta på gräset och läsa min bok.

Efter denna Ferdinandiska dialog mellan mig och min far så tog jag tag i mig själv och ringde Sandra. Nu ska jag bara klä på mig och åka iväg, för det är faktiskt så, att jag trivs mycket bättre där. Där jag kan leka, jag med.

Igår började valparna att flytta. Idag flyttade min favorit, Newton (även kallad lilleman, lillmongot eller valpen beroende på vad man tycker passar - kärt barn har många namn). Jag grät en stund i badrummet när ingen såg och lade mig sedan för att läsa för att komma på andra tankar. Mitt livs kärlek är en åtta veckor gammal valp. Så tokigt.

Fyra fyrtioåtta

Hon tog ett djupt andetag och blåste ut den friska luften. Hon hade förväntat sig ett rökmoln av ånga, men det dök aldrig upp. Våren och värmen hade visst smugit sig på medan jag var upptagen med annat, tänkte hon. Solen hade precis börjat gå upp och träden klöv strålarna och skapade ett overkligt sken. Hon klöste bort lite färg från den slitna bänken, fumlade upp en cigarett ur jackfickan och tände den vant utan att behöva tänk på proceduren. Jag ska sluta röka, sa hon till sig själv. Men inte idag. Inte denna morgon. När glöden närmade sig filtret släppte hon cigaretten på marken och trampade på den med sina alldeles för slitna, men ack så älskade converse. Hon började promenera och gick omedvetet långsammare och långsammare ju närmare hon kom sitt mål. Oundvikligen kom hon fram till slut fram. Hon tittade upp på det stora huset, förträngde minnena och tog de få stegen fram till dörren. Hon tvekade länge innan hon knackade. Hon hörde rösterna inne i huset och fotsteg som närmade sig för att öppna dörren. Nu fanns ingen återvändo, tänkte hon ..

If you were a melody.

Jag gillar böcker. Speciellt lite slitna böcker med fina personliga skrifter på insidan av den hårda pärmen. Just nu läser jag ett galet slitet exemplar av Änglar & Demoner som jag en gång stal i Brasilien och gav till min vän. Nu har jag på rekomendation av Elin lånat boken av min vän och börjat läsa. Det är inte min typ av genre, men det spelar ingen roll. Jag vill läsa den hela tiden. Innan jag ska sova, när jag äter, på busshållsplatsen och till och med när jag cyklar (fast jag insåg dock rätt fort att boken trivdes bättre på pakethållaren under de korta cykelturerna jag gör på en dag). På torsdag är jag ledig igen och då ska jag ligga hela dagen i trädgården och läsa och äta jättehårda päron. Det blir fint.

Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam. En av de finaste böcker jag vet.

Ikväll ..

.. borde jag : skriva om en filmklassiker och öva på mitt svenskatal.
.. vill jag : lära mig oviktig fakta om titanic samt läsa min bok.
.. ska jag : prata klart med ludvig och sedan sova.

Om man vill vara lite extra sommarfin..

När man egentligen borde skriva viktiga skolarbeten finns det alltid så mycket annat som känns betydligt roligare att göra. Jag råkade nyss klicka mig in på en alldeles fasligt fin webshop. Matilda heter tjejen som har den, och i hennes tum på tolv kvadratmeter tillverkar hon egna smycken. Många av dem är galet fina och kostar inte alls mycket. Hennes webshop hittar ni här.

En måndag som en måndag ska spenderas.

Dagen har varit så himla fin med sol, vänner och galet mycket fika. Ledighet är kanske det bästa som finns. Jag ska precis iväg på picknick i hamnen, och denna gången får nog kameran följa med. Jag är redan sen, så vi får höras sedan. Njut av solen. Njut!

She looked up, drank the sun and touch the leaves ..

Jag har en favoritstund på dagen. En favoritstund som inte faller in allt för ofta, men just idag gjorde den det. Ni vet när man är med folk och gör saker hela dagen igenom? Ligger ute i gräset och solar, fikar och klurar på med andra saker. Solen bränner och grässtrån letar sig upp i håret när man ligger ned. Man känner sig egentligen hemskt äcklig, men lycklig. Det hade kunnat vara min favoritstund, men det är det inte. När man skiljts åt, kommit hem, och gått i duschen, då börjar min favoritstund på dagen.

Nyduschad i en stor skjorta och blött hår i en tofs, ute på en stol i eftermiddagssolen med en bok och ett glas pepsi. Lagomt varmt, väldigt lycklig, lagomt trött, väldigt ren. Det är min favoritstund. Idag varade den en halvtimme. En helt underbar halvtimme.

En söndag som en söndag ska spenderas.

Idag var jag hundvalpsvakt igen. Då tittade världens finaste vän förbi, och gissa vad hon har med sig? En mini-picknick. Muffins i knäckformar, en mini-sockerkaka, saft i en galet liten tillbringare och så glas i form av äggkoppar. Vad ska nu det ge, kanske man frågar sig. Vi har ingen aning, men det var hemskt fint i alla fall. Sedan dök folk upp allt eftersom och det hela slutade med en drös tjejer i underkläder på en filt i solen.

Imorgon tar jag cykeln.

Jag sitter och lyssnar på Marit Bergmans ”Bang Bang” på repeat. Just för att den beskriver min eftermiddag allt för bra. Bang Bang. Eller, egentligen var det väl mest ett Bang. Ett Bang med några utropstecken. Bang!!! Eller, vi kör på lite kapitäler också. BANG!!!

Efter att ha inhandlat läsk i glasflaska, potatissallad och diverse saker till kvällens grillning satte jag mig i bilen. Jag tyckte mig minnas att bilen låtit lite konstigt på väg till affären, så när jag backade koncentrerade jag mig noga på att höra ett ljud. Lyssna, lyssna, lyssna. Då jag är en människa som använder ett sinne åt gången föll det mig inte in att kolla bakåt. BANG!!!, lät det sedan. Mitt i allt lyssnande hade en bil kört bakom mig, och så kan ni lista ut resten.

Det jag nyss skrev om att det bara var ett Bang har jag min far att tack för. Det andra Banget skulle nämligen ha kommit från en pistol riktat mot mitt huvud när jag insåg att alla mina insparade pengar till Peace and Love-biljetter och tågresor skulle gå åt att betala skadorna på mannens bil. Efter att ha bytt nummer med fleecetröjemannen så ringde jag till min far och grät. Jag grät och grät och kunde aldrig sluta gråta. Pappa kom och tröstade mig och smått skärrad av mina rödgråtna ögon sa han att han skulle betala och fixa allt. Fina snälla pappa. Jag antar dock att jag inte kan förvänta mig så många spontana gåvor den närmsta tiden ..

Nu är jag utmattad av gråtande, tröstätande och en rejäl förlust i Eurovision Song Contest (som jag fotfarande inte förstår varför jag envisas med att se när det är så galet tråkigt). Jag och Malin kom dock fram till att vi egentligen vann. Lite. För sisådära 106 år sedan ägde ju Sverige Norge, så indirekt kände vi att Sverige kan fira lite också. I smyg.

This is it. It's here. Blink and you'll miss it.

"Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around; Drink it in 'cause this is it. It might all be gone tomorrow."

Minns ni?

Vännermaraton, diverse ätbara godsaker och hetsiga diskussioner gällande 90'talsserier har kvällen bestått av. Jag, Bella, Amanda och Sanna kom fram till att 90'talsserien med högst kvalitét måste ju ändå ha varit Sunset Beach. Juvelförbannelser, elaka tvillingbröder, barnarov, stulen sperma och minnesförluster är ju bara några av de saker som gör serien så otroligt mer än alla andra. Till saken hör bara att denna serie inte går att återfinna någonstans. Vi vill se Sunset Beach och vi vill göra det nu. Vad ska vi ta oss till? Vart kan vi få tag på det? Jag menar, kolla bara på introt här nedan så ser ni ju hur hög kvalitét denna serie höll. Övergångarna är fantastiska och de mystiska minerna helt obetalbara. Prison Break, släng dig i väggen. Ljuva, ljuva 90'tal..

Now or never.

Idag kom Bella hit och såg säsongsavslutningen av Grey's Anatomy med mig. Jag vet att det är livstids halshuggning på människor som spoilar saker i bloggar, så det ska jag inte göra. Inte en endaste liten sak. Jag kan dock säga att tårarna bara rann och rann som att någon elak människa hade stått och petat i våra ögon med fingrar som nyss skurit lök. Vi drog för gardinerna och såg tårarna fylla golvet, och inte långt senare nådde det ända upp till tröskeln. Nåväl, kanske inte riktigt .. Men ungefär.

Nu har jag börjat komma ur min gråt-chock. Har ätit grillat, läst lite och druckit pepsi ur vinglas. Inatt kommer serieavslutningen av Prison Break ut. Det känns som att jag lär tappa en bit av mitt hjärta nästan. Aldrig mera Michael Scofields finurliga min och galet genomtänkta planer. Som tur är har jag låtit valparna se lite Prison Break med mig, så skulle de nya ägarna stänga in dom när dom ska iväg på middag så vet dom hur dom ska göra för att ta sig ut. Det kallar jag bra kunskap!

Jag och Bella vet redan att vi har en ohälsosam relation till serier, men "bättre det än knark", brukar jag tänka ..

En ledig fredag.

Jag upptäckte precis något väldigt konstigt. Jag blir förkyld av att noppa ögonbrynen. På riktigt.

When I go to the States ..

Jag vet att jag sa att den andra bloggen skulle innehålla allt gällande USA, men det betyder ju inte att jag inte kan råka publicera lite här också. Kände bara för att visa er huset jag ska spendera tolv månader i. Så här det det ut. "Påminner lite om Pippi Långstrumps hus", sa en vän till mig. Kaske är det så. Kanske inte. Känns som att jag kommer att trivas där i alla fall.

Sidoblogg.

Jag har skaffat en blogg. Inte en ny blogg, utan en sidoblogg. Där uppdaterar jag det mesta gällande USA. http://usaaupair.blogspot.com/ heter den och jag har inga direkt planer på när jag ska skriva där och så men.. När jag åker iväg lär jag nog använda båda bloggarna. Idag fick jag en hel del bilder från Westport, så om ni vill kan ni ju kika in det.

I hope the sun is shining.

Jag har precis sovit nästan femton timmar och det känns som att jag vill ligga kvar några timmar till. Jag vet inte hur vädret är, hur jag ser ut eller ifall vi har någon mat i kylen, men jag antar att det är dags att ta reda på det nu då. Jag vaknade av ett mail från Marit Bergman. Slutet lät såhär : "vilket fint mail, det ska jag spara och ta fram en regnig dag :) kram marit".

Det gav mig orken att sluta dra täcket över huvudet, så nu är jag halvvägs upp ur sängen och redo för en ny dag. Idag ska vi nämligen iväg och kolla på en studentvagn. Där är inte länge kvar nu, inte länge alls ..

Find me and take me where my love belong.

Idag (eller egentligen igår) fick jag en av de sötaste komplimangerna jag någonsin fått.

"Det här låter nog väldigt, väldigt konstigt, men jag har en crush på dina underögonfransar. Dom är helt fantastiska. (Sen är ju själva du också väldigt väldigt söt. Dina underögonfransar är dom perfekta underögonfransarna, bara.)"

Nu ler jag med hela ansiktet och är sugen på att skutta omkring i min studentklänning som jag gör nästan varje dag nuförtiden.

Och så blåste hon bort den nedrans luggen från ögonen, igen ..

Ibland när saker är jobbiga kan man behöva låtsas vara någon annan för en stund. Men ibland är det svårt att komma på vad eller vem man vill vara. Så jag och min vän har börjat att ge varandra personligheter vissa dagar när man inte riktigt orkar med sig själv. Linda har fått vara fransyska som sitter på fik hela dagen och pluggar fast låtsas som att det är något annat jätteviktigt och otroligt roligt hon håller på mig. Imorgon ska jag vara en tjej från London som fnissar och pratar för högt (det sistnämnda lär ju inte bli något problem). Jag ska älska att skriva och att titta på stjärnorna och drömmer om att bli astronaut.

Det kommer att bli fint. Nu ska jag sitta på wikipedia en stund och lära mig om planeterna så att jag kan leva ut mina astronautdrömmar fullständigt.

Någon dag ska jag låta Linda vara en naturmänniska som kan skillnad på alla sorters svampar och älskar att lära folk om det. Hon går omkring i nätta vårskor och förnekat blött blåbärsris och vattenpölar. "Äger man fina skor ska man väl tusan använda dom också", är hennes ordspråk.. Bilden är tagen i höstas.

,.-

Det är ju inte så här det ska kännas.

Och jag var 17 år ville inte va den som blev kvar ..

Vissa människor har något speciellt. Det spelar ingen roll hur otaggad man är eller vad man gör, det blir ändå roligt och fint. Patrik och Julia är sådana människor (den sistnämnda har jag stulit dessa bilder ifrån). Vi åkte jävre (!) för att sitta vid vattnet och äta godis, låg i sängen och pratade samt dansade till Veronica Maggio (som förövrigt kommer till Trästock. wopah!).

Julia lekte Edward Cullen från Twilight och bet mig och gjorde mig till vampyr.

Efter ett tag kom studenttagget. Och vintagget. Och sommartagget ..

Söndag.

Igår hade jag på mig mina nya örhängen och såg i allmänhet ut ungefär såhär. Vi kör oredigerat och brutalt ärligt när vi väl är igång. Denna morgon vaknade jag upp och kände mig mer bakfull än på länge, vilket är väldigt lustigt då jag var nykter igårkväll. Men sockerbehovet finns ändå, så nu ska jag ställa mig och vara huslig och baka för att sedan åka till Julia och umgås med folk. Jag lever i förnekense om att jag har nationella prov i Matte B på tisdag. Jag vet ju egentligen, men jag förnekar.

You are the one I want to tell.

Lördagskvällen spenderades på Nodo med fina tjejer.

I protest mot att de fina koppkakorna (cupcake i plural och på svenska)var mosade på toppen nöjde jag mig med en lättöl.

Sandra provade min rosett och var allmänt söt i sin underbara tröja.

Vi avrundade strax efter elva och då hamnade jag istället i Malins soffa och såg film, blev bjuden på chips och slösurfade runt bland diverse talangfulla barn på youtube.