Vin, dymo, neonarmband (som Erica såklart åt för att se ifall det skulle lysa i munnan), fin musik, rosetter, djupa samtal i en bred säng, godis och glasögon. Mot slutet krossade Erica glas och vi dansade till Håkan Hellström och The Smiths.
( .. to die by your side. Well, the pleasure - the privilege is mine.)
( .. to die by your side. Well, the pleasure - the privilege is mine.)
2 kommentarer:
The Smiths, Broder Daniel och Håkan låter väldigt bra. Och var får man tag i neonarmbanden? Det var ju sånna jag drömde om när jag var liten. Tänk lyckan att som 10-åring få släcka ner sitt rum och verkligen tro att man har ett lasersvärd.
Nu kanske du undrar varför jag ändå frågar var man får tag i dom när jag inte är 10 utan 17. Det beror så klart på att jag fortfarande är en 10-åring pojk på insidan :)
Ja, och även lite Adrian Modiggård på det. Där snackar vi bra musik. Och neonarmband har ingen åldersgräns! Vi älskar dom. Jag köpte alltid sådana på Malta och var hemskt stolt. Dessa är köpta i Karlstad av anni. Så ja, du får nog ta dig en tripp till värmland :)
Skicka en kommentar