På med kängorna ..

Glass, popcorn och prat. Sedan var det tydligen dags för sömn. Det var då det värsta. Fick inget sömnglitter i mina ögon, så jag är fortfarande vaken. Sitter och lyssnar på när regnet smattar mot taket, på fläkten som låter alldeles för högt och på ljudet när fingertopparna möter tangenterna. Ändå är det så tyst, så ensamt. Ibland känner man sig nere, man man får aldrig ge upp hoppet. Jag tycker att denna dikt får tala för sig själv ..


Up and down, that’s how it is
When your down, you need to be strongest
‘Cause you must never loose faith that you will make it up again
Faith is the last thing that leaves your body
So take a deep breath and start climbing,
It’s worth it.