Dagen för hemfärd kom. Rum nr 14 dansade en sista gång till "Can't touch this" innan vi låste dörren till vårt temporära hem. Efter att ha inhandlat mini-oreos (oj, märker nu hur ofta jag köper saker med ordet 'mini' före) på Heathrow var det dags för en flygtur som hade kunnat bli våran sista. Vi sögs in i en jumbo-jet's vindvirvlar och höll på att krasha och dö. Okej, inte riktigt så, men nästan! Det med vindvirvlarna var sant, men vi kanske inte höll på att krasha direkt .. Jag blev då rädd och en tår rann ned för min kind, men jag var nöjd att jag hade min favoritkjol på mig. Ifall jag skulle dö ville jag ju i alla fall dö fin, tänkte jag.
Efter mycket om och men och några timmar på arlanda och lite tid i en bil var vi hemma. Ett hopplöst ostädat rum välkomnade mig och i protest till att vara hemma vägrade jag packa upp väskan på några dagar. Nu är den dock uppackad och jag har accepterat att var hemma i en stad där bussen inte går på söndagar. Fast jag saknar London, det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar