Jag har precis suttit i telefon i fyrtiofem minuter med min förmodade värdfamilj i USA. Kramp i armen, nervositet och sjuhimla mycket glädje känner jag just nu. Skräckförtjusning, är det så det heter? Dom verkar så underbara och jag kunde nog inte fått en bättre familj. Nu är det bara en himla massa pappersarbete, polisutdrag, hälsoundersökning och visum kvar, sedan är jag på väg. Går allt enligt planerna sitter jag om 107 dagar på ett plan mot New York.
Jag har varit så nervös att jag totalt glömt bort att äta på hela dagen. Detta måste vi ändra på.
lördag 25 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Sv: Den är från allas vårat älskade Gina tricot och köpt för 249 pix. Den har så himlarns fin färg (älskar hallonrosa/rött har jag insett), men man får rätt breda höfter av den. Men vem bryr sig, den gjorde mig glad :) klart du kan ha den dummer. :P
Det måste kännas riktigt härligt. Btw så befinner jag mig i bersika och har en halv marinella i kylen, supa? ;D
Anna : Kanske måste prova en sådan någon gång. Den var hemskt fin.
Irma : Haha, hur lockande erbjudandet än var så är jag tyvärr upptagen ikväll :/ Spara den så dricker vi i södra hamn någon kväll framöver ..
Oj, vad spännande det låter. Jag är glad för din skull, jag skulle ha varit så nervös att jag kissat på mig. Du verkar ha klarat det galant.
/K
Faktum är att jag kommer förbi Hortlax om en liten stund för att hälsa på mormors syster Berit och hennes man Henry. Jag ska fråga dem om de känner en Jenny med sju hundvalpar så kanske jag kommer förbi och knackar på och frågar om du är hemma!
Tusen kramar,
Annika
Klart jag gör! Fast det är iofs inte min men jag får den nog om jag är snäll .D Södra hamn blir svinbra
åh så spännande! och så modig du där! hur länge blir du borta? kramkramkram
Jag blir borta i ganska prick 365 dagar. Några fler kanske. Men ungefär.
kärlek på dig fina du
Skicka en kommentar