fredag 24 juli 2009
Men vi hör ihop, och inget kan ändra på det.
Vet ni? I Stockholm köpte jag en jättefin anteckningsbok (de charmanta webcamerabilderna gör den inte rätta på långa vägar). Jag glömde fota insidan av pärmen som är helt förtjusande och ser ut som en mörklila spetsduk. Sidorna är helt blanka och dessa ska jag fylla med fina citat skrivna med en sjuårig pojkes handstil. Jag ska skriva om New Yorks caféer och mysiga vinkvällar och barnens söta uttalanden. Jag ska klistra in flygbiljettet, konsertbiljetter, kvitton och foton. Det ska bli min dagbok i USA, ser ni. Denna bok ska jag spara och hitta i någon dammig låda när jag närmar mig sjuttio och sitta i timtal och tvinga mina barnbarn att lyssna på varje sekund och varje minne av min tid som Au Pair.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har en gråtklump i halsen som glöder då jag läser det här inlägget. Jag vet inte om det är för att det är en sån otroligt fin idé, eller för om det är för att jag kommer att sakna dig, eller om det är avundsjuka. Fast egentligen tror jag att det är mest en blandning av alla tre. Jag önskar dig allt fint där borta.
Åh, Julia, nu börjar jag ju gråta. Vem ska nu förklara Harry Potter i detalj för mig? Eller laga god vegetarisk mat som till och med jag gillar? Och vem ska jag kolla på Wildkids med? Inte för att Wildkids går därborta, MEN ÄNDÅ! Och att jag missar din avskedsfest. Åh åh åh! Nej ta mig tusan, nu blir jag ju sugen på att stamma hemma istället ..
Skicka en kommentar