Sisådära en vecka senare ..
Från att jag vaknade på fredagen tills någonstans vid två på natten var jag så sjukt lycklig. Kan möjligtvis ha varit en av de bästa dagarna i mitt än så länge nittonåriga liv. Var tveksam till att lägga upp filmen då den inte ens visar 10% av känslorna som fanns just då. Den visar inte när Moto Boy lånade mitt läppstift, när han sa att jag och Agnes sjöng fint, när vi kramades. Den visar inte när vi träffade Florence Valentin, när vi kramades med poliser och när vi drack vin på pizzerian. Men den är allt jag har att visa, så vi lägger upp den ändå.
Om ni undrar vem det är som ger bort strumpor på stan så var det en man som fyllt 30 och fått i uppdrag att byta nya intersportsockar mot våra gamla. Praktist med nya sockar! Jag och Agnes hade dom uppdragna så högt det gick och det uppskattades minsann. Jag saknar trästock och Umeåflickorna och vinboxar och trasiga tält. Men nu är Piteå Dansar och Ler igång och ikväll ska vi se Veronica Maggio. Ibland är livet fint.
fredag 24 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag saknar ord. perfektion! puss på dig jenny.
Åh vad fint! OCH JAG ÄR MED! Wiho!
Haha, den lilla killen bara "har jag nåt i öget?" när mamman pekar på dig och din kamera. Priceless!
Agnes : Puss.
Yamina : Klart du är med. Jag kan ju inte inte ta med folk som äter okokta makaroner och dessutom är söta!
Sanna : Haha, analyserarn! Men sant, mycket lustigt faktiskt xD
Skicka en kommentar