"Jag tror att det är såhär livet ska vara" - Jenny, 15 år.

Idag öppnade jag en låda jag inte öppnat på fyra år. Jag är så sentimental nu att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Allt fanns i denna låda. Brev från folk jag nu knappt känner, gamla dikter jag skrivit och pärlade armband. Det som fångade min uppmärksamhet mest var nog min minneslåda samt min Malta-dagbok.

Minneslådan är en liten låda prydd med snäckskal som jag började fylla med saker för väldigt många år sedan. Saker som jag trodde att jag på något sätt skulle vilja ha kvar. Där finns farfars gamla klocka, min döda famors örhängen, guldmedaljer från cuper, snäckor från andra länder, mynt, suddgummin och bokmärken med fina citat på. En autograf från Grynet finns där i. Biobiljetten från när jag såg Sandor slash Ida. Åh.

Maltadagboken (när jag var femton år åkte jag och Sandra till Malta för att gå språkskola i tre veckor under sommarlovet) innehöll allt från vilka killar från olika nationaliteter jag hade hånglat med till e-mailadresser till mina klasskamrater och en noggrann beskrivning av dagen. Dag nummer femton skrev jag såhär :

"Idag var vi på Beach Party. Jag var jättesjuk och frös men det gjorde faktiskt inget för att Johan såg det och lånade ut sin tröja åt mig. Den var mjuk och luktade gott, precis som han."

Jag hade en oerhörd crush på våran ledare Johan som råkade vara nio år äldre och det finaste som fanns.

Nu ska jag packa ihop sakerna, stoppa ner dom i lådan och vara glad att jag inte är pedantisk och slänger saker jag inte behöver. Detta behövde jag, just ikväll.