Addicted.

Jag får be om ursäkt för katastrofalt dåligt uppdatering. De sista tre dygnen har spenderats med mina fina töser. Vi har haft pyjamasparty, varit på bio, ätit alldeles för mycket godis, beställt pizza och gått på stan. Men mest av allt har vi blivit frälsta i Prison Break. Igår var vi på bio och hann inte se något avsnitt, så jag lånade boxen. Vid 6 denna morgon var avsnitt 22, det allra sista på säsong 1, slut. Somnade i rädsla för Secret Service och elaka vakter .. Nu behöver vi säsong 2!

Ps. Om någon skulle råka ha Wentworth Millers (Michael Scofields) telefonnummer erbjuder jag er en pepsi max i utbyte. Bra, då säger vi så!

Dessutom, gott nytt år!

29/12

Snälla du, bli aldrig som jag.

I wish someone ..

Denna glittrande bok dök upp i min brevlåda för ett tag sedan. Det är till och med två böcker, tryckta tillsammans bara. Båda två av Anna Gavalda (författaren av Tillsammans är man mindre ensam, som för övrigt är en av mina absoluta favoritböcker). I wish someone were waiting for me somewhere och även Someone I loved finns nu i min ägo. Tyvärr har jag ingen läslust just nu och har bestämt mig för att vänta tills den kommer tillbaka innan jag läser dessa. Jag hoppas att det blir snart, för jag längtar så.

Juldagen.

Juldagen var en fin dag. Festligheter i Vitsand och sedan dans så länge benen orkade på "After X-Mas" i staden.

Julklappar från Thailand - partytröjor, blod, fin design på burk med alkoholhaltigt innehåll, kortspel, fina tjejer, dans, dans, dans. Vid 5 somnade jag och Ida i min otroligt smala säng och önskade att vi kunnat vrida tillbaka tiden lite, för att få uppleva denna kväll igen. För kvällen var förtjusande, verkligen!

Fredag.

Jag är en lite komplicerad människa, så nu får ni lite komplicerade inlägg. Börjar med att uppdatera om Annandagen, fredagen. Sedan följer ett inlägg om juldagen. Bakvänt, men vad gör det egentligen? Såhär såg min dag ut.

Jag och Ida vaknade i mitt alldeles för blå rum och fötterna var täckta av blåmärken efter gårdagskvällens dansande. Vi blev medbjudna på Luleå Hockey, men bussen visade sig vara full så vi passade på att luncha i staden. Sedan blev vi hembjudna till Jonas, och där dracks det folköl och kollades på hockey. Kvällen spenderades hos Mia med massa bra tjejer och chokladmousse. Ni vet sådana dagar då man egentligen inte gör något speciellt, men man ändå är glad? En sådan dag har jag haft idag. Välbehövligt och himla fint.

Unicef.

Om man imorgon känner att man kanske fått lite onödigt mycket pengar i julklapp så kan man alltid spendera dem på Unicef's hemsida. Där kan man köpa jättebra saker till folk som behöver dem. Ikväll ska jag spela bingolotto och vinna en himla massa pengar så att jag kan köpa ett ton gröt till en massa hungriga människor för 4794 kronor. Det finns ju dock betydligt billgare saker också. Som sakerna här nedan. Ni kan väl ta er en titt i alla fall?

WWW.UNICEF.SE

Måndag.

Ikväll har vi lekt "på rymmen" med bil. Det gick ut på att köra omkring och filma/fota varandra och den som blev fångad mest på bild förlorade. Jag och Eva fann leken mindre rolig och hamnade på Ica istället. Jag har inga bilder från kvällen, så slänger istället in två andra bilder. Den översta är på mig och Lasse Lindh från förra onsdagen (ja, jisses vilken kväll det var) och den andra är på mig innan festligheterna i lördags.



























Nu ska jag lägga mig och läsa! Ska upp tidigt imorgon (idag) för att fira min mor som fyller 50 år. Femtio! Galet. Sov gott.

Friends.

Det här är en av de finaste reklamer jag vet. Hemsk såklart. Men himla känslosam.

Nu ska jag och min familj iväg på bio. Min far har längtat i ett halvår, så vi får hoppas att filmen är okej. Vi hade i all afall tur med vädret - igen.

Schizofreni och hårfärgning.

Det sticks alldeles förfärligt i mina ögon, så jag borde nog hoppa i säng. När jag var yngre tänkte jag att det uttrycket betydde hoppa i sängen. Tänk vad allt var bättre förr!

Igår vaknade min mor upp med en släng av schizofreni och trodde att hon var Hitler. Jag antar att man blir det när man ska ha 50årskalas för oerhört många människor. Idag vaknade hon upp som sig själv och väckte mig med en present, som tack för att jag lagade så himla mycket (och faktiskt uppskattad) mat till gästerna igår. Färgning+klippning på hårstudion och ett antal sminkborstar. Förtjusande! Jag har dock ingen aning varken hur jag ska färga eller klippa det, och tiden är bokad till nästa tisdag. Stressande!

Söndag.

Idag kom mommo & moffa förbi på släktkalas. På bilden nedan ser ni hur jag kanske ser ut om sisådär 61 år. Hon är gammal min mormor! Dessutom heter hon Gulli, och det tycker jag så himla mycket om.

Ledighet.

Idag gör jag ett försök att vara positiv, så vi listar tre saker som gjort min dag finare.

+ Jullov.
+ Lärare som går omkring och nynnar på jullåtar i korridorerna.
+ Riktigt gamla människor som håller handen (hur fint är inte det?).

Förrutom detta vill jag bara säga tack till vissa människor. Ni som känner att ni är värda att ta åt er, gör det. Även om jag vet att många av dom inte läser här. Men tack, helt enkelt.

Nu ska jag iväg till Ida och mysa. Härligt!

Matriella önskningar.

Jag vet att jag är lite sent ute för att tomten skulle hinna se detta, och jag hade inte förväntat mig något av det ändå, men fick jag välja, skulle jag få detta i julklapp :

En harpa. Den skulle jag dock inte behålla själv, utan ge bort till mig syster. Hon sa en gång att hon ville börja spela harpa. Himla sött tyckte jag.

















Pushing Daisies. Det gör helt enkelt livet lättare. Somnar alltid bättre på torsdagsnätter än andra nätter, för att jag precis sett Pushing Daisies.























Bedårande halsband. Vem skulle inte vilja ha en isprinsessa mot bröstkorgen, eller ett fint vykort med texten 'I love you' runt halsen?











































En underbar kjol. De finaste färgerna också. Åh!
















Böcker. Speciellt denna av Unni Lindell. Fylld med söta barncitat.

Samling.

Jag räknade precis min tiokronorssamling. 160 guldpengar är jag uppe i nu. 3200 bugg, med andra ord ..

Trasighet.

Idag har jag jobbat på simhallen. När jag städade träffade jag en tjej. En gudomligt söt och nätt flicka, i utseéndet lite lik Lucy från I am Sam, fast äldre. Tio år var hon, för att vara exakt. Vi kom att börja prata och hon berättade om sitt liv, och jag lyssnade medan jag beundrade hennes ärlighet. Hon var så liten och oskydig, men samtidigt så trasig.

- På tal om det, är du här och badar alldeles själv? frågade jag.
- Jo. Mina vänner sa att dom skulle komma, men dom brukar lura mig ibland ..

Jag gick sönder lite inombords. Jag ville bara krama om henne och säga att hon förtjänar så himla mycket bättre. Jag hoppas att hon inser det, så småningom.

Aj.

Att bo i ett hushåll med tre hundar, två katter och enormt mycket hästkläder samtidigt som man är allergisk och har slut medicin är INTE (observera versalerna) en bra kombination. Don't try this at home!

15/12

It's all about the bow, you know.

14/12

Idag blev jag mutad med en pepsi max för att kliva upp ur sängen. Nu är klockan snart fyra och jag börjar undra ifall det var värt det. Söndagseftermiddagar i mitten på mörka december är inget för mig. Nu ska jag tända några ljus, krypa ner under ett täcke , läsa min nya bok och lyssna på Beatles. Idag är tydligen tredje advent också. Det betyder alltså att julkänslan borde börjat infinna sig. Jag väntar fortfarande ..

13/12

Gårdagen bestod mest av hemmagjord chokladsås, idol, sång och skratt. Kvällen kommer att bestå av läppstiftsavtryck på vinglas, fint folk och sjuhimla massa dans. Varenda liten gnutta vinterångest ska dansas bort och lämnas kvar på en alldeles för varm krog på Sundsgatan.

Ha en fin lucia och en underbar kväll kära ni!

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu.

Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Allt var så fint, så himla fint.

Igår var jag och Jessica och såg Lasse Lindh i Luleå. En bedårande förbandskille vid namn Kristoffer Hedberg började kvällen med munspel, dikter och fina låtar. Efter honom var det dags för det vi kommit för. Lasse klev lite nervös ut på scenen och log. Länge log han. Genom hela första låten skrattade han då och då. Efter några låtar blev allt så himla overkligt fint. "Nu har jag tänkt spela en låt till en tjej. En Piteåtjej. Jenny heter hon. Vart är du Jenny?" En skakig hand räcktes upp, kinderna blev rosiga och benen som av gelé. Konserten fortskred, folk fick önska låtar och Lasse satte sig ute i publiken och spelade.

Efter konsertens slut gick gråtande tjejer fram och kramades och tog autografer. Vi orkade inte trängas så vi satt en bit bak och väntade till folkmassan minskat. Då kommer Lasse fram till oss, ger oss varsin kram, sätter sig på en stol och börjar prata. Inga konstigheter, inget stammande, inga nervösa sammanbrott. Bara vanligt fint prat. När lokalen i princip är tom och vi ska börja bege oss hemåt efter en fin dag säger mannen ; ”Vi tänkte gå ut och ta en öl, ni kan ju följa?”

Om själva utekvällen vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Lasse berättade om sitt liv, bjöd på cider, kramades och sjöng Kom Kampsång för oss personligen. Vi lyssnade på liveband, spelade blackjack, diskuterade dialekter och pratade om allt möjligt. Han viskade saker i ens öron när ljudnivån blev för hög och han var precis sådär fin som man ville att han skulle vara.

Sedan var kvällen mitt i allt slut. Då var det dags för mig och fröken Gällivare (som Jessica kom att kallas av mannen) att åka hem. En mils omväg, ett stopp för att gå på toa och köpa godis och några partylåtar senare så var vi på väg hem. Jag somnade lycklig och berusad i bilen med världens finaste Jessica bakom ratten.

Det är så mycket som är utelämnat, så mycket som inte går att beskriva och så mycket som jag inte förväntar mig att ni ska förstå. Men tack Jessica för att du är så bra. Så otroligt bra. Detta blev finare än jag någonsin kunnat tänka mig. Obeskrivligt, så att säga.

9/12

"För din skull!"
För min skull? Han ska göra något för min skull. Fint, så himla fint.

Dagdrömmar.

Bild härifrån.

Dagdrömmar är något av det finaste jag vet. Men ibland tryter fantasin och jag känner mig rätt tom. Vid ett sådant tillfälle förra veckan fick jag en dagdröm av finaste Julia, och den gick såhär :

Paris, morgonljus som silar in mellan ljusa gardiner, dovt klättrar ljudet från trafiken nedanför upp och in genom det lätt öppna fönstret, på tå smyger jag ut ur rummet där sängen med krispiga vita lakan står, rafsar slarvigt ner några ord på en lapp, avslutar texten med en slarvigt ritad karta och ett hjärta, klär på mig under tystnad, försvinner för att återfinnas läppjandes på ett glas vin vid midnatt på ett café någon tvärgata ner från de större stråken. När natten är som mörkast, precis innan det ska börja gry; har du sedan länge hittat mig och vi går tillbaka till sängen med krispiga vita lakan för att somna igen.

Varje dag sedan dess har jag byggt på denna dröm och skapat en fortsättning. Aldrig tidigare har jag varit så sugen på att sitta i ett fönster i Paris, titta ut över hustaken, dricka ett glas vin och höra dov musik från klubbarna och ljuva skratt från människorna som vinglar fram på gatan nedanför mig. Det skulle vara fint, obeskrivligt fint.

Kakfat.

Bild lånad från Clara.


















Äntligen har jag hittat en perfekt födelsedagspresent/julklapp till min mor. Att även jag älskar den betyder ju att jag kan förena nytta med nöje och låna den då och då. Man måste tänka smart (om än det kan låta egoistiskt), och nu hoppas vi bara att min mor inte läser min blogg, för det vore ju en aning tråkigt. Nu längtar jag himla mycket till julafton. Åh!

Det är okej.

"När du gråtit dig torr, du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad"

Idag lyssnar jag på Lasse Lindh och förnekar det stundande engelskaprovet. Jag orkar inte laga mat, jag orkar inte plugga, jag orkar inte gå på en promenad. Nej, jag ska banne mig sitta här hela kvällen. Inatt när sömnen vägrade infinna sig så såg jag Love Actually. Den var verkligen precis så briljant som jag minns den, om inte ännu bättre. Förtjusande.

6/12

Jag har precis tagit mig upp ur sängen. Klockan visade sig vara nästan halv fyra och solen har redan gått ned. Känns sisådär, faktiskt.

Men jag har i alla fall en ny dator. Fint!

Kokbok.

Igår var vi på release av kokboken vi fotat till. Den blev ganska fin, faktiskt. Sedan hamnade man i tidningen också. Jag är den bleka med rosett, ifall det var någon som undrade.














Och på tal om inget. Någon som sett filmen Twilight? Även fast jag inte är så inne på vampyrfilmer så är jag himla sugen på att gå och se den. Den verkar mysig på något sätt.

Om ångest och regn.

En blöt handduk hade utan vidare mycket omtanke blivit slängd över balkongräcket för att torka, men olyckligtvis bjöd eftermiddagen på regn. Det kändes som att varje regndroppe trängde in i mina porer, mina sår, min själ. Mitt desperata skrik studsade mellan höghusen i den skitiga gränden, för att sedan dö ut och aldrig nå någons öron. Kvar stod jag, utmattad och än mer nedbruten än tidigare medan vinden trängde sig igenom genom min allt för tunna kofta och det känns som att inget skulle kunna rädda mig nu.

But you know the thing about romance is that people only get together right at the very end ..

Helgen var fin som snus. Middagsbjudning ägde rum hos mig under fredagskvällen, himla trevligt. Lördagen spenderades med att dricka vin och äta mat med jättefina tjejer. Sedan gick vi ut och dansade, träffade trevligt folk och kring 3 blev jag och Malin adopterade av en kvinna på Max. Besynnerligt, men sannerligen en hygglig kvinna. På söndagen väcktes jag av frukost på sängen som tjejerna knepat ihop. Flott! Resterande tid av dagen spenderade jag med att plantera hyacinter och vara på kalas hos Fröken fräken.

Idag är livet dock lite orättvist. Jag vill ta några ipren, krypa ihop under ett täcke och se massa Pushing Daisies eller möjligen Love Actually (någon mer än mig och Elin som tycker att den är förtjusande?). Istället ska jag spendera kvällen med att läsa om slaveri, naturalister och skildra Gustaf Frödings liv genom hans dikter. Nöjsamt, verkligen!