Strawberry fields forever.

Idag tog jag och Elin en god lunch på stan och sedan skulle vi oskyldigt gå i några affärer och titta på saker. Bara titta, inte köpa, var min plan. Men hittar man fina saker som skriker på en så kan man ju inte lämna dom i affären. Det vore ju grymt. Jag behärskade mig så gott jag kunde med att hålla i plånboken men kom i alla fall hem med nya galet fina örhängen (undra om jag ens har hål i öronen än? detta måste undersökas) och ett alldeles förtjusande Beatles-vykort. Det lär aldrig någonsin skickas iväg till någon, då jag vill ha kvar det i min ägo, men det lär få följa med på en himla massa äventyr. Inte kan man väl lämna Ringo och grabbarna hemma i bokhyllan då man ska på upptäcksfärd. Nej, det går ju inte!