Fyra fyrtioåtta

Hon tog ett djupt andetag och blåste ut den friska luften. Hon hade förväntat sig ett rökmoln av ånga, men det dök aldrig upp. Våren och värmen hade visst smugit sig på medan jag var upptagen med annat, tänkte hon. Solen hade precis börjat gå upp och träden klöv strålarna och skapade ett overkligt sken. Hon klöste bort lite färg från den slitna bänken, fumlade upp en cigarett ur jackfickan och tände den vant utan att behöva tänk på proceduren. Jag ska sluta röka, sa hon till sig själv. Men inte idag. Inte denna morgon. När glöden närmade sig filtret släppte hon cigaretten på marken och trampade på den med sina alldeles för slitna, men ack så älskade converse. Hon började promenera och gick omedvetet långsammare och långsammare ju närmare hon kom sitt mål. Oundvikligen kom hon fram till slut fram. Hon tittade upp på det stora huset, förträngde minnena och tog de få stegen fram till dörren. Hon tvekade länge innan hon knackade. Hon hörde rösterna inne i huset och fotsteg som närmade sig för att öppna dörren. Nu fanns ingen återvändo, tänkte hon ..