"Our church is at war."

Kom hem från bion för ett tag sedan. Änglar&Demoner.Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är så himla besviken att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Nu har jag dessa åsitker just för att jag precis har läst boken. Har man inte läst boken kansk filmen är bra. Vad vet jag? Jag ska försöka att inte avslöja något, men om du verkligen inte vill veta något alls, sluta läsa nu.

Tänk dig att en bok blir film. Boken är kanske något av det smartaste du har läst. Jag säger inte bästa, men smartaste. Och väldigt väldigt bra. Den innehåller allt. Du vet på en gång när boken blir film att alla fina detaljerna inte kommer att vara med. En film hinner inte med det. Det du Inte förväntar dig när du sätter dig i biosalongen är en total förändring. Tänk dig att du plockar bort hela kärlekshistorien, det viktigaste familjebandet, viktiga karaktärer och intressanta detaljer. Tänk dig även att du byter namn på de flesta inblandade, låter vissa som enligt boken skulle dö att leva och ändrar saker som gör Änglar&Demoner till just Änglar&Demoner. De kallblodiga och galet genomtänkta morden och mordförsöken är nu gjort till ett pistoldrama och smärre explotioner a lá Mission Impossible. Trots att filmen är 136 minuter lång hinner den inte bygga upp en endaste uns av medkänsla för huvudpersonerna eller någon annan heller för den delen.

Boken kan dock beskrivas med ett ord : Briljant. De sista 300 sidorna gick jag omkring med konstant magont för att jag var så nervös inför hur allt skulle gå. Jag låg uppe till fem för att läsa för att det helt enkelt inte gick att sluta. Boken är så galet mycket mer än filmen. Läs den, snälla.