Femtonde juli tvåtusennio.

Besöket hos Julia var vansinnit trevligt. Klockan är strax före åtta på morgonen och jag anlände nyss hem, det säger väl allt. Vi såg småstjärnorna (!), pratade i timmar om allt och inget för att sedan vid fyra börja se vänner. Vi började lite halvnyttigt med jordgubbar och körsbär innan vi råkade äta två miljoner skorpor och popcorn ur en fin prickig skål. Jag råkade göra cola-ringar på bordet och jag tog även med mig kameran, för en gångs skull. Den svartvita bilden är dock stulen från Julia.

Och ja, om två timmar ska jag börja jobba så snart ska jag börja göra i ordning lunchlåda, men innan det blir det lite läsning. Detta kommer bli en lång lång dag (jag saknar redan det arbetslösa livet). Men det gör ingenting för snart är det torsdag och då har vi stora planer.

13/7

Jag känner att mina vuxenpoäng varit läskigt höga idag. Jag har bland annat arbetat, hämtat ut ett nytt VISA-kort, gjort marinad från grunden med färska kryddor, vattnat blommorna, läst tidningen ..

Så nu ska jag till Julia och barnsla mig. Oh, så trevligt.

Nobody can make you feel inferior without your consent.

Jag är så hemskt seg med allting. Borde uppdatera med bilder från Stockholm, borde boka en hälsoundersökning, borde göra så himla mycket som jag inte orkar. Det kommer, förhoppningsvis. Kanske i alla fall visar upp några bilder från min framtida USA-familj och några fynd från Stockholm. Just nu är jag bara så himla trött. Har haft tre intensiva veckor och inatt är första natten jag sover i mitt eget hus utan sällskap av diverse vänner. Nu ska jag lägga mig och läsa tills jag somnar med boken över ansiktet och för att sedan vakna upp med lukten av papper inträngandes i näsan.

Don't scratch your arm, it'll only get worse.

Jag har så fina och kloka vänner. Så här skrev en av dem igår, och gjorde att jag somnade med ett leénde på läpparna. Om kärlek inte skulle vara på riktigt, hur skulle då Ola Salo kunna sjunga "No End" och mena det?

Vad som känns som ett år senare ..

Anlände hem för en stund sedan. Har redan fått ett myggbett i nacken och ska även spendera natten på soffan. Men det gör inget, inte idag. Nu ska jag lägga mig och läsa (det inhandlades mer böcker än kläder i huvudstaden) och sedan ska jag sova.

Och Sanna, tvåtusensjuhundranittioåtta tack för lånet av lägenheten. All kärlek ♥

I think it's the right time. Now. The future can always change.

När ens mor och bror har bokat en resa till Sydafrika, ens far och syster har bokat en resa till Egypten och nära vänner har skaffat pojkvän medan man varit på semester, då har semestern varit för lång. Sistaminutenbokade ett flyg nyss, så om 21 timmar sitter jag på ett plan hem. Min tyska vän kommer att åka med mig, men hem är ändå hem. Då ska jag äta annat än pasta och bråka med min lillasyster. Åh, så jag längtar.

Jag har varit borta i 10 dagar och saknar mina vänner så mycket att jag går sönder i små små bitar som ligger på golvet. Hur ska jag klara mig ett år? Hur hur hur?

A cup of tea?

Häromdagen uppdaterade Quietland sin webshop igen med något av det finaste jag sett. Tyvärr var munspelshalspandet (som förövrigt är spelbart!) så himla populärt att det redan är slut. Typiskt.

Den här världen tål inte sanningen.

Läste precis ut Vill Gå Hem av Jonas Gardell som inhandlades och påbörjades igår. Jobbigt med böcker som är korta och bra och allt man vill är att dom ska fortsätta. Den var himla bra och samtidigt hjärtskärande ledsam och jag skulle nästan kunna lägga mig och läsa om den nu på en gång.

Vissa saker måste man bara ha.

Slipsservetter. Så himla finurligt. Har äntligen funnit dem. Måste, måste, måste beställa när jag kommer hem och har tillgång till mitt bankomatkort igen. Slipsservetter. Ja, så himla finurligt.

We're not supposed to be friends, you and me. We're meant to be enemies. Did you know that?

Såg precis klart Pojken i randig pyjamas. Filmen var bara 90 minuter och jag ville aldrig att den skulle sluta. Pojken på första bilden hette Shmuel i filmen och var kanske det sötaste jag sett någonsin. I slutet grät jag så himla mycket att jag fick försöka hålla för min egen mun så att grannarna inte skulle misstänka att jag misshandlades eller så. Andra världskriget, vänskap och utforskardrömmar. Sitter här med rödgråtna ögon och funderar på vad jag ska göra för att bli lite mindre gråtig. Sätta sig på balkongen och läsa nyinköpta boken Vill gå hem skriven av Jonas Gardell och dricka någon slags apelsinsmakande lightig läskedryck med fler tillsatser än man vill veta om kanske? Ja, så får det nog bli. Det borde ni med göra, men först, se Pojken i randig pyjamas.

Not like any other sunday afternoon.

Jo vet ni vad? Igår var jag och fikade med finaste Annika Marklund. Hon råkar vara min favoritkrönikör och även dotter till Liza Marklund (fyndade en bok av den sistnämda häromdagen). Vi hann diskutera hundar som låter som gamla män som har sex, bloggar, överanvändning av versaler i arga mail, amy diamond, yngre pojkar och hur vida man känner sig som en häst eller ej när man har på sig smycken. Annika lärde mig även hur man spenderar 1200 kronor på apoteket. Det kan vara bra att veta! Denna oerhört charmanta bild är lånad från fröken Marklund. Tack för en himla fin fika, Annika.

I wont forget you.

Jag packade med omsorg innan jag for hit. Jag glömde tre saker. Bankomatkort, tandborste och kamerasladd. Tandborste löste sig första kvällen. Jag har fortfarande kvar lite pengar så att jag klarar mig (frågan är bara hur man gör när man ska boka en flygbiljett hem .. ) men pga den glömda saken nr 3 så blir det dåligt med uppdateringar. En webcambild kan jag dock bjuda på. Man kan även skymta min nya monki-tröja och den tidigare omnämda hatten.

Kvällen spenderas med knäck och trocadero framför diverse filmer. Jag tror att jag firar. Firar att jag gjort så mycket senaste dagarna som jag varit nervös för. Synd bara att jag sitter ensam i en lägenhet i Stockholm utan någon som kan fira med mig. Men det får gå, ändå.

För det finns ingen annan min vän.

Ikväll har jag och Linda mest suttit på balkongen, ätit IKEA-godis till middag och sjungit med till denna låt.

A cloud shaped like a bunny ..

Inatt har vi ätit pasta på balkongen med sällskap av levande ljus. Vi har lyssnat på bra musik och citerat vänner mest hela tiden. Nu sover Linda och jag ska snart falla i sömn jag med, tänkte jag. Först vill jag bara visa er något av det sötaste jag sett på senare dar. Ett kanin-diskställ. Inte nu för att jag diskar särskilt ofta, men ni förstår. Den kommer härifrån och kostar tre hundralappar minus fem kronor. Känner ni er generösa så mottages denna gåva med öppna armar.