Kom och sitt i min säng.

En gång fick jag en dikt skriven till mig. Det var kanske det finaste jag fått. Såhär gick den :


Älskvärda Jenny.

jag vill känna dina kramar
andas drömmar på din ryggrad
och mina fingrar skriver poetiska dikter
i dina hårstrån
sluta bo så långt bort
kom och sitt i min säng
sitt så att lakanen blir i obekväm oordning

"Kära dagbok jag tycker om hennes leende.
jag tycker om att få henne att le.
om det var min enda uppgift i livet,om det var allt jag någonsin skulle åta mig,
skulle jag fortfarande vara där för henne.

Jag tror inte att hon förstår sin betydelse i mina ögon.

Jag tycker om hennes händer.
De ser mjuka ut och jag vill röra vid dem
men jag vågar inte riktigt.
Jag tycker om hennes ögon.
Jag tycker om hur hon fångar mina blickar
och att det inte finns någonting jag hellre försvinner i."