Jag kan inte hjälpa det, men jag smälter. Jag vill inte vara en sådan som trånar efter någon som alla vill ha, men oj så hemskt fin han är. Jag vill lägge en sjal runt hans hals, ge honom en puss på kinden och sedan låta honom välja kanal på tv för att jag blir nöjd bara av att sitta och betrakta hans ansikte när han lyssnar på något intressant. Ja, precis så vill jag att det ska vara.
De sista tjugo sekunderna är nog något av det finaste jag sett och hört. Så egen och förtjusande.
onsdag 1 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar