Tårta och tusenskönor.

Idag bjöd jag mina vänner på tårta. Det var hemskt trevligt, och tårta gör en lite extra glad tror jag nog. Tårta borde man börja äta oftare, tänk vad finurlig och leénde världen skulle bli då.

Senare under kvällen la jag och Eva oss i en säng och såg på tv, och hoppsan-hejsan-mitt-i-allt så blev vi nog lite kära i en serie. Pushing Daisies heter serien och ser ut ungefär såhär :

Finaste vi sett på länge. Imorgon ska jag dricka vin, umgås med de finaste av flickor och må bra. Det är också fint.

Slott.

Jag kom av en slump in på den här sidan. Där fann jag en kakform med formen av ett palats. Tänk att ha ett eget sockerkakspalats. Nästan som ett dockhus, kan man tycka. Himlarns flott!

Sentimentalitet, sort of.

Minns du när du satt ute på verandan och grät, och jag satt inomhus och grät, för vi kunde inte komma överrens om vad vi skulle göra? Klart du minns. Jag vet att du minns. Det var oerhört längesedan, men vi minns båda två. Jag brukar ofta tänka på oss, allt vi gjort, allt vi fortfarande gör. Jag minns när vi brukade spela in "My heart will go on" på min dator och sedan lyssna och fnissa och lyssna igen. Sedan lovade vi varandra att aldrig spela upp det för någon. Jag älskar din ärlighet och din välmenande uppriktighet. Jag älskar att du ofta är risig i håret utan att bry dig, att du är så hemskt vacker utan smink och att du hatar att shoppa. Jag älskar att din pappa måste skriva "rör ej" på alla kakburkar i huset för att du alltid äter upp dem annars. Jag älskar att du och jag alltid hittar anledningar till att äta godis på vardagar och sedan ler du alltid och säger "man lever bara en gång". Jag älskar att vi egentligen inte har något alls gemensamt men att vi fortfarande alltid har något att prata om, trots att vi har pratat konstant i hela våra liv. Jag tycker så hemskt mycket om att sitta på badrumsgolvet och äta alldeles för mycket glass med dig. Jag kommer aldrig att glömma gången du bröt armen men inte grät en enda tår förrens pojkarna gått hem. Jag älskar att vi kan göra ingenting alls en hel kväll och ändå så änns det som en av de bästa kvällarna i mitt liv. Tack för att du alltid funnits och förhoppningsvis alltid kommer att finnas i mitt liv. Du är något av de finaste jag har, Sandra.

Hon ringde mig precis, så nu ska jag dit och vi ska äta godis, tända ljus och lyssna på radio. Besynnerligt, men hemskt mysigt.

Tankegångar.

Michelle och Sandra har gjort inlägg om hur de trodde att deras hundar skulle vara om de var människor. Först kom jag på mig själv med att himla med ögonen och rynka lite på näsan åt denna idé, men läste sedan texterna och kände att jag också ville prova. Det var hemskt nöjsamt att skriva om detta, men har inte hunnit med den sista lilla söta hunden. Henne får jag skriva om någon annan dag. Men så här tror jag alltså att mina hundar skulle vara ifall de var människor..

Garbo : En lärarinna med världens finaste personlighet och en gåva att lära ut. Arbetskollegorna är sisådär 15 år yngre allesammans och Garbo försöker verkligen passa in och ibland får hon följa med ut efter något sent föräldramöte. Hon blir glad, men de kvällarna känner hon sig mer ensam än någonsin. När hon anländer hem dricker hon espresso i mängder och löser korsord tills fingrarna gör ont och hon till slut somnar i soffan. Det finns ingen i hennes närhet som kan lägga en filt över henne så när hon vaknar på morgonen fryser hon. Trots detta känner hon sig aldrig otacksam. Hon är en av de få människorna som kan älska och ge utan att förvänta sig något alls tillbaka.

Zacke : Zacke är en av de tuffa grabbarna. Han puttar in fula Anna i skåpen när hon går förbi i korridoren, och sedan njuter han av skrattet och hyllningarna som vännerna utfärdar. Han raggar på tjejer genom att nypa dem i stjärten och dra handen genom håret samtidigt som han blinkar med ena ögat. Han tror att det är så man gör. Och visst får han brudar, men tomheten ekar i Zacke när han hånglar med dessa ansiktslösa blonderade tjejer.Zacke brukar sitta uppe på nätterna och skriva med en tjej. Hon heter Sofie, älskar att rida och tycker att skolan är rolig. Det tycker Zacke också, i smyg. Zacke är lite förälskad i Sofie, men det skulle han aldrig erkänna. Vad skulle kompisarna säga?, är det sista han tänker varje natt innan han faller i sömn och drömmer underbara drömmer om Sofies rosiga kinder.

There is only one way now.

Idag slog det mig hur illa det faktiskt är. Varför ska man vara så jävla efterklok hela tiden?

Torsdag kväll.

Ibland får man allt man vill ha. Eller ja, nästan. Sitter och dricker pepsi ur vinglas och väntar på att två av de bästa tjejerna ska komma förbi och göra mig frisk. Till dess kollar jag på fina franska män och längtar till imorgon då nya Grey's Anatomy kommer ut. Great!

Nedrans krankhet.

Ps:2 från gårdagens inlägg kan ni stryka.
Dagens två ord får bli : sjuk & less.
Jag behöver pepsi max och sällskap,
och ett nytt immunförsvar.

Ps.

Sitter och småkikar på Generation Fett. Det skrämmer mig. Imorgon börjar jag. 10 kg på 10 veckor. Ingenting är omöjligt.

Ps: Grattis på födelsedagen finaste Irma, och tack för ett förtjusande kalas.
Ps 2: Nu är jag nästan helt frisk, imorgon blir det praktik.
Ps 3: Om fjorton fjuttiga dagar åker jag ner till Lidköping och mår bra.

Tid.

Ganska precis fem år har gått. Fem år och allt är detsamma. Hur kunde det gå så långt?

Ord.

Doften av gammalt papper trängde in mellan hennes näsvingar. Ögonfransarna strök mot något när hon nyvaket blinkade och försökte lokalisera sig. Små svarta ord så som skalpell och misstänkt flög förbi mellan blinkningarna. Än en gång hade hon somnat med Jeff Lockharts Döden väntar bakom nästa hörn över ansiktet. Hon började komma till insikt att trots alla lovord kanske den inte var så bra, ändå. Hon satte sig upp, rätade till det blåa sidenlinnet som för tillfället blottade hennes ena bröst och funderade på vad klockan var. Hennes fingrar började stryka de gulblekta sidorna varsamt och den fnasiga huden mot arken framställde ett tyst, men alltjämt hörbart, rispande.

Hon slängde en glimt mot köket och såg det vita bordet i ek med den specialbeställda bordsskivan. Likaså stolarna med benen som hennes älskade svarvat ut precis så som hon önskat. Hon tänkte tillbaka på dagen han kom hem med dem. Hon hade varit så lycklig. År av kastruller utan underlägg, fester och vardagliga middagar hade dock tagit ut sin rätt och färgen hade börjat flagna för länge sedan. Hon smög ut i köket, drog ut en stol och satte sig. För första gången på sju månader satt hon nu vid bordet. Hon satt tyst vid det som hade varit deras bord, deras kök, deras lägenhet. Middagarna sedan han försvann hade hon ätit i soffan framför reprisen av Glamour, hon förmådde sig helt enkelt inte att äta vid deras bord ensam. Det vore som att kapitulera. Att erkänna att det var slut. Erkänna att hon blivit lämnad. Att hon var värdelös.

Hur hade hon hämnat här? När hade hon blivit så miserabel och ensam? Plötsligt kändes det som att det fiktiva gummiband som suttit runt hennes bröst i månader spändes åt och hon kände en, bara en, tår rulla längs hennes ena höstbleka kind för att glida in i mungipan och utan att tänka på det hade hon fångat upp den med tungan. Hon kunde inte andas, hon kunde inte tänka. Den ensamma tåren fick sällskap och där satt hon nu. Ensam i ett kök med en förskräcklig grå heltäckningsmatta och med saltsmakande droppar rinnandes nerför kinderna för att sedan bilda en liten pöl på den klarblåa ribbade duken som köptes för att i ett misslyckat försök försöka dölja den del av bordet där mest färg avlägsnats . Kockan var fem på morgonen, solen hade precis börjat klättra över horisonten och hon samlade sina krafter för att hälla upp ett glas vin. Hon hade inte ens någon omkring sig som kunde klaga på hennes orimliga intag av alkohol. Så ensam var hon. Hon drack några klunkar, slöt ögonen och lade sedan huvudet mot den specialbeställda bordsskivan i sliten vit ek. Aldrig hade hon trott att det var så här livet skulle vara den morgon hon fyllde 35.

My secret is ...

En sjuklig dag är det här hemskt fint att underhålla sig med.

En blogg dit folk får skicka sina hemligheter anonymt. Lånade länken av finaste Linda. Tänk vad skönt att få ur sig hemligheter som tynger en. Man kanske skulle ta och skicka in en?

Tjugoförsta oktober.

Jobbigt när mat nästan är för fint för att äta ..

Tvingade mamma att köpa dessa åt mig. De sötaste klubborna någonsin. Tyvärr har jag redan ätit upp dubletterna, så nu har jag bara en kvar av varje. Så himla förtjusande godis.
Macaroni and cheese, i form av svampbob-figurer. Fick dessa från New Jersey för väldans länge sedan. Tyckte att de var för fina för att äta så nu har de passerat bäst före-datum , vilken otur. From the left : Gary, Patrik, Svampbob & Bläckvard. Fint, så fint!

Måndag.

- sjukdom, dåligt väder, beslutsångest.
+ skumtomtar har börjat säljas på ica.

En av de finaste kvällar.

Rubriken får säga det mesta. Ida fyllde 18 och fick värdelösa och hemskt interna presenter.

Veckans Babe, behöver vi säga något mer?

Grekisk pyttipanna, vin och en himla massa dans.

Twister, singstar, kortspel ..

Sedan tror jag bestämt att "I kissed a girl" började spelas, eller så var någon bara sugen på att pussas.

Då vi blivit lagomt runda under fötterna tog vi oss in till staden för att dansa tills fötterna blev platta. Tack för en av de finaste kvällar!

Idag har jag, Ida och Sandra spelat finns i sjön och haft cola-hävar-tävling. Jag vann!

Glädje.

Nog har jag allt köpt en ny klänning nog. Eller, egentligen är det en kjol, men lite innovation har väl aldrig skadat. Hemskt dålig bild, kommer kanske någon bättre i framtiden. Nu ska jag iväg och njuta av de sista timmarna på denna fina helg. Gör det ni med!

Back in time.

Ibland förvånas man över hur lite man faktiskt förändras. Många saker är likadana nu som det var för många många år sedan.

Jag ..

.. gillar tiden innan jul. Hemskt mysigt!
.. vill fortfarande vara ifred när jag pratar i telefon. Någon fix-idé jag har.
.. är hemskt klumpig när jag äter. Jobbigt då man är borta på middag!
.. gillar att ha klänning.
.. tycker att det är mysigt att bada badkar. Att se uppstoppad ut på bild är mest för att göra det lite roligare för andra.
.. tycker att något av det finaste man kan kan ha på väggen är passfoton på en själv med fint folk. Här är jag dock ensam, men det får duga för stunden.
.. älskar att skratta. Den där känslan då det känns som att huvudet ska sprängas och man inte kan andas prata eller andas på grund av allt skratt är så himla fint.


Nu ska jag sluta kolla på gamla bilder och leva. Promenad, presentfixning och Grey's hos Sandra. Åh, denna kväll blir bra.

Varje litet steg.

Fröken fräken tog denna bild på mig i söndags. Det är höst och jag är blek, men så är det ibland. Jag sitter just nu och skriver med Lasse Lindh, det gör en meningslös måndagskväll hemskt betydelsefull.

Bonjour!

Söndagskvällen var himlarns trevlig. Satt med Malin på en bänk i badhusparken, pratade och drack pepsi max. Sedan körde vi omkring och hon fick lära mig franska. "Jag vill ha en jordgubbsglass, är du snäll" kan jag nu säga. Magnifikt! Passar på att slänga in någon bild på mig själv också. Vill ni inte se så kan ni blunda, det får ni välja själva. Har fortfarande ingen egen dator och därmed inget redigeringsprogram, men det är väl så det ska vara, egentligen.

Imorgon ska jag uträtta stordåd, jag längtar!

Citat och förhoppningar.

"The rest of your life is being shaped right now with the dreams you chase, the choices you make, and the person you decide to be. The rest of your life is a long time and the rest of your life starts right now. "

Idag har jag haft det citatet i huvudet, och jag har insett att det är sant. Resten av mitt liv börjar nu och jag behöver drömmar samt tid att hitta mig själv. Jag känner mig positiv just nu, det känns prima. Imorgon kommer att bli en förtjusande dag, det känner jag på mig.

Imorgon blir en bättre dag.

Att vara ledig är hemskt tråkigt, måste jag erkänna. Alla är i skolan eller på jobbet och om det är så här att vara arbetslös så önskar jag ingen den oturen. Dagen har varit rätt meningslös, fast jag har varit nyttig, den ni. Dagen har spenderats med att se film, se tv, promenera 1,2 mil (6 km i sällskap av Sandra, det var trevligt), läsa bloggar, äta fullkornsbröd och prata en del i telefon. Imorgon ska jag fara och handla på Ica, jag längtar!
Är det en aning tragiskt, måntro?

Musik.

Finaste på länge.

Hors de Prix

Såg precis filmen Hors de Prix, engelska titeln är Priceless. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker än. Fint foto, en bedårande Audrey Tautou och stundtals mysiga scener och fin kärlek. Men samtidigt en hemsk syn på pengar och kärlek som jag satt och var väldigt bedrövad över.




Nu är klockan efter tolv, så nu är det tisdag. Det betyder att igår var det måndag. Igår hade jag namnsdag. En väldarns fin namnsdag, som spenderades med prat och thaimat hos en sjuk Ida. Nu är det tisdag och jag känner på mig att denna dagen inte alls kommer att bli så fin som jag vill. Hoppas att ni har en fin dag, i alla fall.

Måndagsberättelse.

Jag hade aldrig sett honom förut, vilket är konstigt i en liten stad som denna. Den brunlockiga luggen föll gång på gång ner i hans ögon, men han blåste obrytt bort den varje gång och fortsatte att läsa dagens metro. Jag kom på mig själv med att granska hans ansikte mer noga än jag någonsin granskat något tidigare. Han kisade då och då med ögonen och emellanåt bet han sig i underläppen som om han reflekterade noga över vad han läste. Allt jag ville vid den tidpunkten var att få veta vad han läste, och att få diskutera det med honom, men jag är ju så förskräckligt blyg. Han var speciell, det gick inte att ta ögonen från honom. Hans långa blå/vit-randiga halsduk var virad två varv runt nacken men hängde ändå ner så att ena änden vidrörde marken. Pojken uppmärksammade detta och måste i samma stund insett att det faktiskt var en ljummen vårdag, så han tog av sig halsduken och lade den brevid sig på bänken. Han kollade upp, såg mig, log ett alldeles förjusande leénde och fortsatta sedan att läsa tidningen. Jag blev alldeles stel i kroppen och förmådde mig inte att lé tillbaka, men bara sekunder senare kollade han upp igen. Han var oerhört fräknig och hade stora bruna ögon som såg ut att innehålla många frågor. Han lyfte upp halsduken, pekade på platsen där den hade legat och sade sedan "Du ryms här, sätt dig, jag har bara några rader kvar på denna artikel". Jag nickade, rodnade lätt och satte mig varsamt brevid honom medan jag fylldes av en enorm lycka. Efter en stund av tystnad lade han ifrån sig tidningen, blåste än en gång bort luggen från ögonen och sträckte fram handen. "Hej, jag heter William" sade han och när jag tog hans hand visste jag att detta bara var början på något stort. Vi skulle bli ett sånt par som poeter skriver sina böcker om ..


Fiktiv berättelse, men önska kan man ju.

Beskåda grönsaker - check.

Idag fann jag ungefär världens tjusigaste grönsak i våran kyl. Vad det är vet jag inte så noga, men det var hemskt osmakligt i alla fall. Åh, jag önskar så att jag hade tyckt om grönsaker mer. Borde öva upp min förmåga att tycka om saker, men i nuläget är jag hemskt nöjd med att bara beskåda krumelurgrönsaken.

Trasighet.

Hur kan man vara så glad men samtidigt så trasig?

lördagen.

fika på stan. fint folk. citat från gårdagen. skratt. presentletning. matlagning. bad. trampolin. alkohol. bastu. chips. fin kjol. rund under fötterna. taxi. utgång. dans. dans. dans. värme. fröken S och jessica. borttappad tröja. ont i fötterna. kö. korv. bilfärd. säng.

nog var det en fin dag och kväll alltid. tack!

Lycka.

Jag finner inga ord. Detta är något av det bästa jag har varit på i hela mitt liv. Hela dagen har varit hemskt fin och kvällen obeskrivlig. Özz, Måns, Soran och Björn är nog en av de mest förtjusande kvartetter man kan få ihop. Det var värt varenda öre (även om det var många ören) att få se och höra detta. Jag kiknade av skratt näst intill hela tiden och Erica var bästa tänkbara sällskap mitt i allt detta. Jag är i ett lyckorus just nu och hoppas att det varar länge.
Jag var en av de få som faktiskt accepterade att man inte fick fotografera, så jag har inga bilder att visa, men de var otroligt fina allihopa. Alla ni som har chansen att gå och se detta, gör det!

Grattis bror, 20 år.

Idag är det den andra oktober, vilket gör mig glad. Min bror fyller 20 år! Födelsedagar är fint och fika är gott, därav glädjen.

Exakt idag fast för tjugo år sedan föddes denna lilla krabat. Storerbror fick namnet Joakim och såg väl exakt ut som alla andra bäbisar i världen, mer eller mindre ..

.. i början var han en charmant pojke med en "mitt hjärta klappar för morfar tröja" ..

.. men han utvecklades snabbt till en vild typ.

Men klä upp sig kunde han i alla fall, det ska ni veta. Sjömanskostym och opassande tub-sockar, det är grejer för en rejäl grabb.

Efter ett tag kom jag till världen. Min bror ser inte allt för nöjd ut ..

.. men desto nöjdare blev han när han hittade en ny vän.

Någongång under 1994 trivdes vi tydligen i varandras sällskap, och sådant är ju alltid trevligt kan man tycka.

Nu, fjorton år och en himla massa minnen senare, fyller han då 20 år. I artonårspresent fick han en trisslott utan vinst, och jag vet att det blir svårt att bräcka den presenten, men man måste väl försöka?

A dream away from reality.

Jag kan inte hjälpa det, men jag smälter. Jag vill inte vara en sådan som trånar efter någon som alla vill ha, men oj så hemskt fin han är. Jag vill lägge en sjal runt hans hals, ge honom en puss på kinden och sedan låta honom välja kanal på tv för att jag blir nöjd bara av att sitta och betrakta hans ansikte när han lyssnar på något intressant. Ja, precis så vill jag att det ska vara.

De sista tjugo sekunderna är nog något av det finaste jag sett och hört. Så egen och förtjusande.