onsdag 19 november 2008

Gud, organdonation och skuldkänslor.

Innehållet i den här länken ligger och trycker på mitt sinne just nu. Organdonation. Jag har i hela mitt liv varit säker på att donera mina organ. Just nu sitter jag och tvekar. Jag skäms över att jag tvekar. När jag är död kan jag rädda flera liv. Hur kan man välja bort det?

Kvällens tankar har mestadels handlat om religion. Meningen med livet, vad man tror på och så livet efter döden. Jag är kristen, dvs döpt och medlem i Svenska Kyrkan. Men tror jag på Gud? Jag säger inte att jag Inte tror på Gud, men just i detta nu kan jag inte säga att jag tror på honom heller.

Om jag inte tror på Gud, då borde jag inte tro på att man kommer till himlen heller va? Men av någon anledning vill jag tro det, bara för att det gör döden lättare att hanskas med. Men om jag donerar mina organ, betyder det att jag säger nej till ett liv efter döden? Just nu lutar det åt donation, men av någon anledning känner jag att jag inte vill donera mina hornhinnor och hud. Varför vet jag inte, och det gör mig frustrerad. Jag är ju ändå död? Vad spelar det för roll?


Kan någon ge mig lite åsikter kring detta? Jag behöver åsikter. Inte fakta. Åsikter! Jag blir galen ..

Donation är något jag (förhoppningsvis) inte ska behöva bestämma mig om än på ett tag. Men imorgon är det jag som ringer och kollar upp fakta om att bli blodgivare. Sjuhimlarns vad blod jag ska ge!

8 kommentarer:

STARDOCK sa...

Du borde seriöst sätta dig och se Zeitgeist för att förstå vilken bluff kristendomen är.

Hursomhelst, hade inte donerat organ då min kropp är mitt tempel, och jag vill vara hel i the afterlife då jag faktiskt tror på reinkarnering av något slag, vilken destinationen än är.

85 kvm hus med innehåll sa...

Bra att du vill ge blod! Mitt nyårslöfte i fjol var att ge blod. Så glad i hågen gick jag dit för att börja mitt nya givare-liv. Men så visade sig att jag hade för lågt blodvärde (jag tror det var det, om jag minns rätt) och fick inte ge nåt blod alls. Snopet!

Och absolut ja till donation av organ. Som jag skrev i nåt inlägg sedan på bloggen: Kroppen är bara en kropp när vi dör, själen kan du aldrig donera.
Sen tror jag också att det går att välja lite grann vad man vill donera om jag kommer ihåg rätt.
/K

Ida Lundman sa...

Ja, det var en intressant diskution! Ring mig då du kollat läget liksom=)

Kajsa sa...

Man kan ju hoppas att själva kroppen inte spelar någon roll, den är död och kan gärna användas till donation, men själen kommer förhoppningsvis någon annanstans där livet är mycket mer och mycket bättre än här. Typ som känslan av att rymma på taken, blåsa såpbubblor, ha picnick och gå på alla bra konserter samtidigt.
hej hej vilken virrig kommentar... men i alla fall.

Vincent sa...

Nu tror jag att nästan alla är medvetna om att kristendomen (och dom flesta andra regioner likaså) har gått för långt på många sätt och utvecklats till något som inte alls har något med grundtanken att göra.

Däremot tycker jag att man mycket väl kan tro på gud och himmelriket efter döden för det.

Jag, rolig som man är, tror så klart att när man är död är man död och din själ kommer inte leva vidare eftersom det inte finns någon sådan. Trots detta vill jag inte donera mina organ eftersom tanken på att någon skär sönder mig efter min död inte är så lockande. Lite dubbelmoral kanske, men så är jag, självisk och tråkig :)

Madeleine sa...

Jag vet inte om detta hjälper men kristendomen och många andra religioner ställer sig positiva till organdonation. Många religiösa ledare anser att det är en välsignande handling att ge blod, organ eller liknande till en behövande människa. Då borde man väl samla på sig några plus i kanten hos Gud om man donerar organ, eller åtminstone göra att man hamnar bra i "kön" till himlen.
Det går att välja bort om man inte vill donera ett speciellt organ eller om man inte vill att det ska gå till forskning. Jag är anmäld till donationsregistret, men min hud och mina ögon vill jag inte att någon rör då jag är död. Det är mitt personligt val och det gör mig inte till någon sämre människa. Det är ju fritt fram att ta allting annat :) Att bli blodgivare är ett bra alternativ eftersom det finns brist på blod inom sjukvården också.
Du kan även fundera över om du skulle vara bekväm eller om det skulle kännas etiskt rätt att ta emot organ/blod från en annan person även om du själv har valt att inte dela med dig av ditt blod eller dina organ. Lycka till i ditt val!

Anonym sa...

men hallå, varför måste alla ha så fina bloggar? :((

Linda sa...

Jag tror inte på gud, jag är inte kristen, även om jag är både döpt och konfirmerad. Jag lever bara i ett samhälle vars högtider grundar i den kristna tron. Jag vill nog donera mina organ, eftersom jag funderar på att krimeras istället för att begravas lär jag ju inte ens behöva huden för att se snygg ut på min egna begravning (eftersom jag bara är aska då). Men jag skulle aldrig våga vara blodgivare, alladeles för feg för att låta någon tömma mig på blod med en tjock nål. tjaa.. det är väl min åsikt.