Göteborg, fredag.

Att få tag i folks bilder tog betydligt längre tid än väntat, och än är det inte klart. Men nu får ni nöja er med några få bilder från min gamla digitalkamera. Det känns ändå som att inga bilder i världen skulle kunna förklara denna helg. Och blogspot sammarbetar inte med mig nuförtiden, så bildtexter är inget jag kan erbjuda idag.

Fredagen spenderades mycket i flygplan, och en hel del på flygplatser. Tiden på flygplatserna tillbringade vi mest med att träfa på att skratta på franska och öva nya gångstilar. Tomas Brolin satt två rader framför mig i planet och vi var mycket exalterade över denna perfekta start på resan(bakhuvudet på bild nummer två är Tomas, bara så att ni vet). Vi anlände till hotellet och började våran jakt efter en gratis mjukglass/popcornmaskin, då ryktet sagt att det skulle finnas en. Vi fann dock ingen (det visade sig att vi letat på fel platser) och vi gick till rummen för att testa sängarna och byta om.

Vi traskade iväg till Trädgår'n där kvällens evenemang, Artistgalan 2009, ägde rum. Vi åt en god thai-buffe och drack en himla massa vin. Artister uppträdde kvällen igenom och sedan fick man mingla bäst man ville. På vägen ut fick vi en goodie-bag. Den innehöll galet många bra skivor och en helt underbar liten mp3. Vi tog taxi hem och somnade sedan till Scrubs någongång in på småtimmarna..

Today it feels like I'm on fire.

Idag fick jag för mig att sola solarium. Jag lyckades somna med ansiktskanonen på. Jag har nog aldrig varit snyggare i mitt liv. Aldrig.

(Det var dock en lögn. Att somna på terassen i Brasilien i tre timmar ger också en rätt fin bränna. Låt detta bli dagens lektion ; sola inte när du är trött.)

Nånstans slog klockan fyra och ute faller regn.

När jag fått tag i alla bilder ska jag uppdatera om helgen. För stunden får ni nöja er med en bild. Det är en rätt fin sammanfattning, om jag ska vara ärlig. Helgen var i alla fall otrolig på alla tänkbara sätt. Nu ska jag gå ut på en promenad med Sandra och försöka acceptera att vara tillbaka i Piteå.

Plötsligt hamnar man väl under en spårvagn.

Jag har ju glömt berätta för er att jag åker bort imorgon. Nämligen till Sveriges finaste stad, Göteborg. Klockan åtta imorgon står taxin utanför och väntar. Borde egentligen ta tag i packningen, men det är så nedrans svårt då man inte har någon aning alls om vad man ska ta med sig. Åker med fem underbara människor och vi ska spendera tiden med att gå på galor, mingla, äta galet mycket hotellfrukost och njuta av ett klimat som inte bjuder på -20 grader.

Fredagen spenderas på artistgalan 2009, och lördagen på P3 Guld-galan. På den sistnämnda galan uppträder bland annat dessa artister :

Jag tvekar inte en sekund på att detta kommer att bli galet fint. Anländer hem söndag kväll så ifall jag inte hinner uppdatera något mer ikväll så får vi lov att höras då. Ha det underbart!

Citat.

Något jag alltid tyckt om är citat. Dessa citat gillar jag extra mycket just nu :

“Be the change you want to see in the world.”
- Mahatma Gandhi

“Aerodynamically, the bumblebee shouldn't be able to fly, but the bumblebee doesn't know it so it goes on flying anyway.”
- Mary Kay Ash

"To be nobody but yourself in a world which is doing its best, night and day, to make you everybody else, means to fight the hardest battle which any human being can fight; and never stop fighting."
- E.E Cummings

Men som det är med det mesta här i världen så kan alla inte lyckas hela tiden, här ger jag er två :

”Ni kommer aldrig att lyckas - fyrmannaband är ute. Åk hem till Liverpool...”
- Chef på skivbolaget Decca till medlemmarna i Beatles, 1962.

"Allt som kan uppfinnas är nu uppfunnet och därför är det lika bra att lägga ner patentverket"
- Charles H. Duell, chef för amerikanska patentverket, år 1899.

Lite om mycket om ingenting alls.

Har du:
Ett förhållande: Nej, inte det.
En bästa vän: Gillar egentligen inte det uttrycket. Vissa vänner umgås man med jättemycket under en period så att det känns som att det är ens bästa vän, och sedan kanske man glider ifrån varandra. Sedan finns det ju sådana vänner som man vet att de alltid kommer att finnas där för en. Menar man alternativ nummer två så har jag en bästis, absolut.
Blivit kär vid första ögonkastet: Bara om Michael Scofield räknas. (Okej, jag ska ge upp Michael nu, så svaret är nej).
Skrikit åt en lärare: Både mor och far är lärare och jag skriker rätt vilt här hemma, så indirekt, ja. En lärare i skolan har jag nog inte skrikit åt, jag är mer diskuterar-typen.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Det har hänt.
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Jo, det måste jag väl erkänna att jag gjort. Inget allvarligt dock. Har aldrig ’sovit över hos en kompis’ och istället farit till London över helgen. Eller ja, gör ungdomar sådant?
Några smycken som kostat över 1000 kronor: Fick en dyr diamantring av farfar som farmor haft när hon fortfarande levde.

Dagens:
Klädsel: Jeans, ett linne och en kofta.
Frisyr: Mössa, så att säga.
Låt: The Beatles – I’m A Loser
Vill ha: Pengar.
Sjuka: Huvudvärk, illamående och frossa.
Beroende: Inget särskilt starkt idag faktiskt. Men en pepsi max ligger och väntar på mig i kylen ändå.
Saknad: Linda Landgren.
Köp: En pepsi max.
Godis: Inget alls.
Attityd: Lite låg på grund av huvudvärken men försöker vara positiv.

Första:
Bästa kompis: Jag minns inte allt för mycket från min barndom, men jag skulle nog säga Sandra eller Johanna.
Bil: Den dagen är icke kommen ännu.
Husdjur: En kanin vid namn Humle. Han var mest troligt världens finaste kanin. Det tyckte jag i alla fall när jag var åtta och byggde kaninhoppställningar för glatta livet.
Semester: En fyra månaders resa innehållande Hawaii tre och en halv månad, Japan tre dagar och Australien två veckor.
Jobb: Det var nog sommarjobbet för några år sedan. Vi fick pengar för att leka kull, gå rundor om vad vi gjort i helgen samt att leka olika lekar. Underligt, minsann.
Köpta skiva: Minnet sviker, men skulle gissa på Markoolio.
Piercing: I öronen för sju-åtta år sedan.
Konsert: Sådant är svårt att minnas, men det kan hända att det var Jill Johnsson i badhusparken för en himla massa år sedan.
Fylla: En oplanerad karatefylla på Halloween när jag var sjutton och ett halvt. Vi gick förbi gravarna där det var massa ljus tända och alla beskådade det vackra. Fast inte jag, för jag började gråta för att alla var döda! Tragiskt men sant.

Sista:
Personen som smsade senast: Irma igårkväll.
Personen som du kramade: Kramade Fröken fräken innan jag gick hem från skolan.
Personen som ringde dig: Fröken fräken.
Personen som du ringde: Fina fumliga far som har förlagt sin mobiltelefon.
Alkoholdrycken: Om man inte räknar en folköl i onsdags så var det vodka i måndags.
Bilfärd: Hem från Ica för 40 minuter sedan.
Filmen du såg: Film har legat rätt långt ner på listan nu när Prison Break varit i farten. Men i lördags var jag hos Sandra och såg Wallander–Mastermind.
Gången du grät: Igår och inatt hann jag med ett antal tårar. Vet fortfarande inte varför dock.
Måltiden: Skollunch faktiskt. Mos !

Val:
Solnedgång eller soluppgång: Jag upplever sällan soluppgången, så måste säga nedgången.
Sommar eller vinter: Sommar!
Vilken ålder har varit bäst hittills: Svår fråga. Alla problem man har just för tillfället känns stora som berg, och så kommer det nog alltid att vara. Dock tror jag att jag har utvecklats lite med problemlösningar, så även om jag inte trodde det när jag läste frågan så måste jag svara att min bästa ålder är just nu.
Sova på sida, mage eller rygg: Vänster sida med högerbenet över det vänstra uppdraget i fosterställning. Jag har mina rutiner, haha.
Kramar eller kyssar: Innerliga kramar och försiktiga kyssar är nog det finaste jag vet, så jag kan inte välja.

Every little thing.

Kvällen fördrevs på Ica med Irma. Det är där vi spenderar mest tid tillsammans; i det opersonliga fiket på ica med den alldeles för höga ljudnivån. Och vet ni? Det är alldeles underbart. Idag hittade vi fint klotter på toaletten som jag var tvungen att fota. Resterande bilder är tagna under jullovet.

Have a little faith.

Klockan är nu sju på morgonen. Tröttheten vägrar infinna sig, men det gör inte så mycket. Lazergame var himla trevligt, även om jag kanske inte kan påstå att jag tillförde laget så mycket. Jag skuttade mest omkring och råkade skjuta mina egna spelare samtidigt som jag dansade lite till Ebba Grön's låt 800 grader. Kvällen fortskred och en tid senare satt vi och åt björnbär i Fröken fräkens soffa. Resten av natten spenderades med Malin. Vi satt på diverse bänkar och diskuterade livets djupa frågor samtidigt som vi drömde oss iväg till New York.

Anlände hem för en stund sedan. Nu ska jag slå igång Håkan Hellströms Vaggvisa för flyktbenägna på repeat och somna till den. Hoppas att eran lördag var fin!

På tal om inget så har jag köpt en ny ullkappa. Jag förstår att det är svårt att urskilja några detaljer på denna katastrofala bild, men kappan är faktiskt fin och gör mig glad. Har dessutom klippt av mig en hel del hår och färgat lite, även om det är också svårt att se.

10/1.

Jag tror att Prison Break börjar gå överstyr för de flesta av oss nu. Inatt klockan 02.00 visslade min mobil till och visade 'ett nytt meddelande'. Det var Ida. Vad vill hon? Det borde ju vara något viktigt då hon skriver mitt i natten?

" 'Michael är gay' heter Alex på msn :( Jag tror att han bara säger det för att jävlas. Är det sant?! "

Hon syftade då alltså på Michael Scofield, dvs Wentworth Miller. Jag lugnade henne med några väl valda meningar och fick sedan ännu ett sms.

"Vad bra. Nu kan jag sova"

Jag börjar förstå att detta är lite som en sjukdom. Och för att rehabiliteras måste man inse det. Förnekande, accepterande, tillfrisknande. Jag har sett 85 avsnitt av Prison Break på 14 dagar, borde jag vara orolig?

Nu ska jag iväg till Ida med några andra tjejer för att äta Grekisk pyttipanna. Sedan är det dags för Lazergame. Gissa vilka som kommer låtsas att dom är med i Prison Break .... ?

Fröken glad och syster dyster.

Sista lovkällen blev alldeles förtjusande. Den spenderades hos Fröken fräken med fina tjejer som det var alldeles för längesedan jag umgicks med. Vi drack folköl, spelade alfapet och kikade på grammisgalan. Ja, så mycket bättre kan jag nästan inte tänka mig.

Och på tal om något annat. Imorgon börjar skolan! Det finns inte en enda liten gnutta motivation i mig. Det är så många kurser som tar kål på mig och som får mig att känna mig instängd och usel. Och jag är ingen skolhatare, oh nej! Jag vill bara inte just nu. Hoppas att det känns bättre imorgon. Det måste kännas bättre imorgon. Snälla.

Bookcrossing.

På min kära vän Lindas blogg hittade jag en blogg. Den handlar om 365 saker man kan göra. Nummer 4 tycker jag var alldeles förtjusande. Den handlar om bookcrossing, och det kan ni läsa om här. Jag vill också leta böcker bakom blomkrukor på caféer och gräva i parker efter alldeles underbara texter.

Förhållande.

Jag har verkligen inte råd att slösa mina pengar på café-sallader och skor. Men skorna skrek på mig så jag var tvungen att rädda dem från affären. Sedan råkade vi bli kära, skorna och jag. Vi kommer att bli ett fint par, det känner jag på mig.

En liten julklapp.

Jag har inte visat några av mina julklappar. Mest för att det inte känns relevant, men även för att jag inte riktigt haft tid och ork. Denna klocka är dock för fin för att stå undangömd i mitt rum så jag slänger upp två bilder på den. Jag älskar den, på riktigt.

Dit kan jag gå och sakna dig.

Denna morgon åkte jag bil med min bror. Han lyssnade på Winnerbäck. Samma gamla Winnerbäck som alltid. Mannen jag aldrig förstått mig på. Den brutalt hesa rösten och låtarna som smälter in varandra. Jag satt i framsätet och stirrade ut över allt vi passerade, så som jag alltid gör när jag åker bil. Det är något av det finaste jag vet. Att sitta tyst och titta ut. Samtidigt fokuserar jag på musiken. Jag känner en liten rysning i nacken. Jag börjar lyssna intensivare. Det är fint. Så himla fint. Texten får mig att sjunka ihop djupare i stolen, titta än mer på de saker vi passerar och jag blir sådära otroligt känslosam som jag kan bli ibland. Jag stänger sedan ögonlocken och lyssnar. Obeskrivligt förtjusande. Jag kommer kanske aldrig att förstå mig på Winnerbäck, börja lyssna på hans skivor och gå på hans konserter. Allt jag vet är att den här låten kommer att betyda något för mig en lång tid framöver.
Lars Winnerbäck - Hjärter Dams Sista Sång.



"inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig"