Bokrea.

Om bara några få dagar får jag post. Hundratals sidor fyllda med svarta lånade ord. Sidor som doftar som bara nya böcker gör. Bland annat Allt är upplyst (bilden) av Jonathan Safran Foer. Senaste boken jag läste av den författaren är den bästa bok jag någonsin läst. Extremt högt och otroligt nära heter den och det är en sådan bok som kan få dig att börja gråta fast än du sitter på ett tåg som är fullt av människor.

Och vet ni vad? Nu har jag lov. Först lov och sedan en förhoppningsvis förtjusande praktik. Tre och en halv vecka innan det är dags för skola igen. Åh, så skönt!

26/2

De senaste dagarna har jag hunnit se tjugoåtta avsnitt av grey's anatomy, vaknat halv sju och inte kunnat somna om, ätit halstabletter till frukost, varit på ica i pyjamas och tyckt att ellen degeneres varit dagens höjdpunkt. Jag är redo att bli frisk nu! Det känns lite som att jag håller på att dö varje gång jag hostar, men sedan har jag ju alltid varit en aning dramatisk också. Imorgon måste jag på skolan för att skriva ett matteprov jag inte har haft någon kraft att plugga till.

Detta är då min nya jacka. Den är inte fotogenisk och väldigt tafatt frilagd. Men den är min, och den är underbar.

25/2

Jag trodde att jag blivit frisk. Fyra dygn låg jag i min säng. Nu låter jag som en transexuell sjuttioåring som rökt sedan elvaårsåldern.

Lyckligtvis blev jag just bjuden på kalas av en av de finaste jag vet.

Jag vet inte om dagen är bra eller dålig. Jag känner mig ambivalent och aningen ensam. Imorgon är det torsdag och det kommer att bli en himla fin dag tror jag. Det måste bli en fin dag. Det måste.

24/2

"Sometimes you can have so many friends that you don't even have the time to see all of them as often as you should. Sometimes you have a healthy family that really cares for you. Sometimes your life couldn't seem more perfect.

Sometimes you still spend the night in bed crying, with your hand on the phone but no one to call. No one in the whole world."

"When I was thirteen years old .."

För dom som inte orkade hålla sig vakna under natten för att se Oscarsgalan är det bra att youtube finns. Och bloggar. Bloggar som kan tipsa om fina tacktal.

Dustin Lance Black tackade så bra att jag blev tårögd. Ni behöver inte se det, men ni borde. Det är fint. Obeskrivligt fint.

Portugal, dag sex.

Nu var det visst så att gallerian vi åt middag i kvällen innan, råkade vara Lissabons största köpcenter. Vi bestämde oss ganska för att det var här vi ville spendera våran sista dag i Portugal. 420 affärer, 60 restauranger, 12 biografer ... Det var obeskrivligt svårt att hitta, men en återkommande affär blev Disney-affären. Åh! Det fanns hitta nemo-kuddar, mosters inc-handdukar och ior-dräkter. Tänk att gå på maskerad i en ior-dräkt!

När kvällen närmade sig åkte vi hem och bestämde oss för att gå ut och äta på en American Diner. Det var nästan så att man kunde tro att personalen skulle haft rullskridskor på sig, men tyvärr inte. Efter det tog vi några oskyldiga drinkar på rummet, sjöng Lisa Nilsson's "himlen rönt hörnet" (internt!) och dansade till Elins mobilmusik. Några kindpussar från våran brasilianska vän senare låg vi i sängen. Tre timmar senare skulle resan hemåt börja. Resan mot 27 minusgradet och renar.

Portugal, dag fem.

Så vaknade vi upp till en solig söndag. En söndag totalt utan planer och förväntningar. Men en fin söndag blev det, ska ni veta.

Vi spatserade längst butiksfyllda gatar och funderade varför allt var stängt. När vi insåg att till och med H&M va stängt på denna såkallade vilodag hamnade vi på Hard Rock Café. Bland signerade Beatles-kostymer, Ramonesvideos, k.d lang-gitarrer och andra smått extasframkallande saker åt vi galet god mat. Twisted mac, chicken and cheese blev det för min del. Dyrt men så sjukt värt det. Mätta och belåtna satte vi oss på en parkbänk och försökte läsa dagstidningen, men det slutade med att vi gjorde som Elin tydligen oftast gör. Tittar på bilderna.

Senare på eftermiddagen inkom ett sms att det tydligen var fotboll denna söndagskväll. Varför inte, tänkte vi. Spontanitet är fint, så vi tog tunnelbanan ett antal stationer bort och letade biljetter att köpa utanför stadion. Vi fick två för priset av en, så nöjda och glada hittade vi våra platser och satte oss. 30 minuter till matchstart, fruktansvärt lite folk. 20 minuter till matchstart, ska det vara så här lite folk? 10 minuter till matchstart, vart är människorna? Klockan blev kvart i och vi trodde att det inte skulle bli någon stämning alls. Tji fick vi. Vi var bara där en timme för tidigt! Men den som väntar på något gott.. En timme och 33 378 människor senare var matchen igång. Vinst med 3-2 till vårat (att man inte ens kan uttala lagets namn innan matchen är över hindrar oss väl ändå inte från att kalla det vårat lag?) och vi firade med middag i gallerian innan läggdags.

Såhär spenderar man en oplanerad söndag!

Portugal, dag fyra.

Lördag. D-day. Projektarbete!

Vi skulle åka ut till Bicesse för att besöka en SOS-barnby och fota till en utställning. Vi började dagen med lite fotboll i tunnelbanan, förundrades sedan över citronträd och lyckades nästan helt på egen hand köpa tågbiljetter. Vi anlände till barnbyn, och härifrån gick saker inte riktigt som det skulle. Vi fick enligt värdmamman, trots tillåtelse från våran kontaktperson, inte fota barnen (vilket var syftet med vårat projektarbete). Vi fick en rundvandring av några tjejer som var ett par år yngre än oss, och sedan spenderade vi eftermiddagen med att försöka smygfota så gott det gick.

Vi åkte tillbaka till våran tillfälliga hemstad, och hamnade sedan på McDonalds för att dränka våra sorger i glass. Eller sorger och sorger, vi var rätt glada ändå. Vi hade gjort så gott vi kunnat, vad mer kan man förvänta sig? Efter mat och glass insåg vi att våra tåg/buss/metro-kort räckte dagen ut, så vi hoppade på buss 36 i hopp om att den skulle ta oss någonstans där vi skulle trivas. Vi åkte till slutstationen och där fanns en sovande taxichafför och en himla massa duvor. Vi gick på upptäcksfärd, träffade hello kitty, kollade i må pittoreska affärer, shoppade lite och slutligen tappade vi bort oss i slummen och mörkret började falla över Lissabon, så vi tog en taxi tillbaka till hostlet.

Vi korkade upp en flaska vin och spenderade lite tid i vardagsrummet där de andra satt och åt ostbricka och salami. Elin fick ont i magen och gick och la sig, medans jag lät sängen ligga tom några timmar till. Vi hamnade på Docas, en gata vid hamnen fylld med mysiga uteställen. Blev bjuden på ett antal tequila och sedan dansades det med underbara amerikanskor och andra fina människor till strax efter halv fyra. (En tysk tjej vid namn Julia ska skicka några bilder från utekvällen sen, och ifall det är något att se kanske jag laddar upp några då).

Misslyckad men ändå underbar dag. Åh, så underbar.

I had a dream, he said. It was about you and me and everyone we know.

Jag kapitulerar för sjukdomen. Jag erkänner mig besegrad. Förlorad. På de trettio timmarna mellan torsdag natt och lördag morgon lyckades jag sova ganska exakt tjugofyra. Det måste vara något slags rekord för mig tror jag.

Men å andra sidan har Johanna länkat alla tre säsonger med Rocky & Drago. Vem kan vara otacksam då, så att säga?

Portugal, dag tre.

Jag får lov att be om ursäkt för den glesa uppdateringen, men jag är sjuk och sover mest hela tiden. Bilderna för fredagen får säga allt. En underbar dag i parken och en del fotande, helt enkelt. Kvällen blev himla spontan. Så spontan att den inte ens finns med på bild.

Efter en redigt misslyckad middag (Elins begär efter havregrynsgröt slutade inte lyckat, så att säga) så kände Elin av tröttheten och la sig i sängen för att läsa. Jag tog några glas vin i vardagsrummet med några andra från Hostlet. Vid tolv stod jag i badrummet för att borsta ständerna, men då dök värdinnan upp och drog med mig ut på krogen (även om hennes exakt ord var "tomorrow this Never happened". Dricka på arbetstid verkade dock vara något genomgående för de flesta som jobbade där). En halvtimme senare hittade jag mig själv på ett fulltknökat dangolv på en instängd Brasiliansk klubb med en Caipirinha i handen. Vid tre bestämde sig jag och några andra dock för att gå hemåt, det var ju faktiskt uppstigning 07.30!

En helt helt underbar dag, kväll och natt.